Ledare: Rätt straff för mord ska utdömas

Mord är ett av de värsta brotten en människa kan begå. År 2007 slog Högsta domstolen fast att trots det ska lagens strängaste straff – livstids fängelse – endast i undantagsfall komma i fråga. Den dåvarande alliansregeringen såg bristen och ändrade lagen. Den nya huvudregeln blev livstid. År 2013 skulle den tillämpas för första gången. En man hade mördat sin före detta sambo med en bajonett medan deras två gemensamma barn såg på. Högsta domstolen ansåg att det inte var tillräckligt för livstids fängelse, och gav mannen ett tidsbestämt straff.

I fjol lade sittande regering ett förslag för att åtgärda problemet. Nu har Moderaterna i riksdagen tagit initiativ till en än tydligare reglering. Med stöd av Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna hoppas M få igenom en konkret ändring som nu har gått på remiss till Lagrådet. Den innebär att mord på närstående och mord inom organiserad brottslighet som huvudregel ska ge livstids fängelse. Det är på tiden.
Den som mördar en närstående missbrukar ett förtroende på ett hänsynslöst sätt. Att mörda en person som bor under samma tak, som man delar blodsband eller barn med, är ett ofattbart brott. Likaså är mord begångna som ett led i organiserad brottslighet särskilt vedervärdiga. Den som mördar för pengar eller för att hämnas förtjänar samhällets hårdaste fördömande. Ett lägre straff än livstid är inte tillräckligt.

Men initiativet har mött kritik. Justitieutskottets ordförande Fredrik Lundh Sammeli (S) kritiserade det nya förslaget för att ”det riskerar att leda till sämre lagstiftning” (TT, 16/4). I sak har han en poäng. Riksdagen sitter nämligen inte på de utredningsresurser som regeringen har. Det är därför oerhört sällsynt att riksdagen skriver lag.
Oftast röstar riksdagen i stället igenom tillkännagivanden. Men ett tillkännagivande är inte mer än en utstuderad papperstiger. Det enda riksdagen gör är att tillkännage en åsikt. Om regeringen inte rättar sig efter det kan riksdagen avsätta regeringen, vilket den ändå alltid kan. Men i praktiken kommer det inte att ske så länge delar av regeringsunderlaget extraknäcker som opposition.

Riksdagen borde därför ta sig större möjligheter att ta fram egna utredningar för att bereda lagförslag, såsom regeringen kan. För det är trots allt riksdagen som är folkets främsta företrädare enligt grundlagen. Om inte riksdagen kan laga hål i regeringens förslag, blir den tandlös. Riksdagen borde vara mer än ett avstämningsorgan, som bara ger tummen upp eller tummen ner för regeringens förslag.
Livstidsstraff borde vara en självklar påföljd på mord. Det är bra att riksdagen nu har självförtroende för att åtgärda brister i lagstiftningen. Förhoppningsvis är detta början på en ny era där riksdagen gör mer än att skicka harmlösa tillkännagivanden.