Under bombningarna under Andra världskriget sägs Londonborna ha givit prov på något som ibland kallas Blitzen-anda. Prövningarna var utan tvivel svåra. Från september 1940 bombades London så gott som dagligen under åtta månader. Vid ett tillfälle föll bomber under 57 dagar i rad. Stora delar av staden låg i ruiner. Det var brist på mat men överskott på sjukdomar. Över 40 000 dog. Men bara tre procent trodde att Storbritannien skulle förlora kriget och folk fortsatte med sina uppgifter och sina liv så gott det gick.
Detta är sant. Men det är också sant att Blitzen var en högkonjunktur för kriminaliteten i London. Man behövde i stort sett bara ta på sig en hjälm för att kunna utge sig för att vara en myndighetsperson, vilket gjorde det lättare att plundra övergivna och/eller utbombade hus. De som fått sina hus utbombade kunde begära stöd för detta. Vilket somliga lyckades göra dussintals gånger. Keep calm and carry on – behåll lugnet och jobba på – gällde även förhärdade brottslingar.
Eftervärlden har valt att fokusera på de positiva aspekterna på Londonbornas anda under bombningarna, och det är väl i sammanhanget ytterst begripligt. Men nu när Coronaviruset upptar en så stor del av mediernas och vår uppmärksamhet, så ska vi inte tro att andra mänskliga samhällsproblem lagt ner verksamheten under pandemin.
Hjälpsamt nog har Tino Sanandaji på Facebook listat nyheter som nog flugit under radarn för många under den senaste veckan.
• 25-åring mördad inför släktingar i Malmö.
• 16-åring skjuten till döds utanför lågstadieskola i Göteborg.
• Flerbarnsmor knivmördad i Majorna.
• Misstänkt mord på Östermalm
• Misstänkt dubbelmord på par i Hjo.
• Bil sprängd i Helsingborg.
• Man knivskuren i halsen i Göteborg.
• Skjutning i Lugnvik, en med livshotande skador.
• Explosion vid kafé i centrala Stockholm.
• Man stickskadad i halsen i Tidaholm.
• Man skjuten med flera skott i Västerås.
• I Uppsala anfaller en man och skadar en polis. Han skjuts därefter ihjäl av en annan polis.
Hur kommer vi att minnas samhällsandan under Coronapandemin? Liksom för London beror det nog i hög grad på om vi känner oss som vinnare eller förlorare efteråt, på hur vi klarat av att hantera pandemin jämfört med andra länder. Och en av de samhällsfunktioner som verkligen kan påverkas av pandemin, och som näppeligen kan jobba hemifrån, är förvisso polisen. Om många poliser inte kan vara i arbete, får vi då prov anda eller anarki?