Långt mellan kanterna i staden innanför muren

Det behövs större samsyn för att kunna skydda både stad och liv.

Raset i ringmuren år 2012.

Raset i ringmuren år 2012.

Foto: Rolf Jönsson

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2020-03-09 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

I lördags publicerades den andra delen i GA:s serie om Spelet om världsarvet. I dagens GA, på sidan här intill, publiceras två insändare i ämnet. En av byggnadsnämndens före detta ordförande Karl-Allan Nordblom (MP) och en av Marita Jonsson som var länsantikvarie på Gotland och huvudrollsinnehavare när innerstaden blev världsarv.

Lördagens artikel innehöll en karta över innerstaden, där allt som rivits mellan 1905 och 2005 rödmarkerats. Mycket rött var det. Jag tror nästan att vi alla kan vara överens om att vi måste vara mer varsamma med innerstaden under det här seklet, än man var under förra.

Man undrar ju vad det var som fick lämna plats vid Södertorg för det garage från 1928 och kiosken från 30-talet, som länsstyrelsen nu vill bevara. 1900-talet tycks ju väldigt väl representerat i innerstaden, men framstår kanske inte som det som i första hand måste bevaras.

Karl-Allan Nordblom är frispråkig och beskriver de ivrigaste bevararfalangen som en relativt fåtalig och "snäv kategori människor".

Jag tror det ligger något i det, när han utpekar gentrifiering och "hotellifiering" som mer övergripande hot mot en levande innerstad än rivningen av enskilda hus av diskutabelt värde för bevarande. Vid en promenad genom innerstaden under den mörka delen av året, så passerar man många mörka rutor i numera företagsägda fastigheter. Medan detaljhandeln har svårigheter så tycks krogar och i synnerhet hotell ta allt fler lokaler i anspråk. Innerstaden blir, även för gotlänningar, alltmer av ett besöksmål. En stadsdel för kväll, helg och sommar, snarare än dag, vardag och arbetstid.

Hur man ska kunna bromsa och kanske till och med vända denna utveckling vet jag inte. Men utvecklingen på Gotland står och faller verkligen inte med kommersialiseringen av innerstaden. Kanske får innerstaden störst värde, inte bara för kulturarvet utan också för företagare och fastighetsägare, om man håller emot enskilda fastighetsägares önskan att maximera den ekonomiska potentialen i sin egen bit av den.

Det behövs en större samsyn om vad som ska bevaras och hur, en samsyn där ingen ytterkant kan tillåtas diktera agendan. Varken de som vill dränka en statisk innerstad i formalin eller de som ser en statsplanering som syftar till bevarande som ett rundningsmärke på väg mot nya djärva mål. För att nå detta behövs en öppenhjärtig debatt.