Trots att ingen kan vara okunnig om allvaret i regionens ekonomi fortsätter kostnaderna att öka.
Skattehöjning hjälpte inte. Sparpaket och farfarsprincip hjälpte inte. Verksamheterna fortsätter att göra av med mer pengar än de har sig tilldelade. Varifrån dessa pengar kommer undrar nog alla som brottas med att få ekonomin att gå ihop.
Är pengarna slut så är de ju slut? Det går inte att fortsätta konsumera.
Men i regionen verkar det gå utmärkt att göra av med miljoner kronor fast det är tomt på kontot.
Vänsterpartiet på Gotland tycker därför att det är läge att höja skatten.
Ja, för det hjälpte ju jättemycket sist.
Förutom att det inte löser problemet är det en mycket allvarlig signal från ett majoritetsparti i ett mycket allvarligt läge. Faktiskt rent ut sagt ansvarslöst.
Socialdemokraterna avfärdade sin samarbetspartner direkt men skadan är redan skedd. Nu lever det där spöket ”mer pengar” redan och besparingskraven blir inte längre en tydlig och samfälld signal från politiken.
Frågan är till och med om Vänsterpartiet kan fortsätta att vara med och styra Gotland med en så radikalt avvikande inställning till vad som behöver göras.
Fördelen med att vara ett litet parti är att man kan lova i stort sett vad som helst och veta att man aldrig kommer att behöva uppfylla sina löften.
Däremot kan man få lite fler röster i nästa val och stärka sina positioner men ändå alltid ha ryggen fri. ”Vi lyckades inte få igenom våra krav”. Det finns olika sätt att hantera detta på.
Man kan, trots sin litenhet, stödja impopulära beslut för att man vet att det är något som måste göras. Eller så kan man sätta sig emot och lägga orealistiska, men populära, förslag för att samla poäng.
Just skattehöjning är nu inte något som någon mer än Vänsterpartiet och möjligen Feministiskt Initiativ förespråkar i en region som redan ligger i skattetoppen.
Det man vinner är snarare att man kommer undan genom att inte stödja de alldeles nödvändiga neddragningar och strukturförändringar som behövs i regionens verksamhet.
Anmärkningsvärt agerat av ett så etablerat parti som Vänsterpartiet.
Det finns inga enkla lösningar för att anpassa regionens verksamhet till de ekonomiska ramarna. Före valet gavs löften att fick vi bara en ny regering så skulle statsbidragen höjas och allt skulle bli bra.
Att drömma om att staten ska kompensera oss är lika orealistiskt som att tro att en skattehöjning är lösningen.
Här krävs mycket svårare beslut som kräver att politikerna tar ett steg tillbaka, ser krasst på verkligheten och verksamheten. Man måste också stå pall för proteststormar och påtryckningar för att göra det man måste.
Det ger inte många popularitetspoäng men det ökar förutsättningarna för en bibehållen grundtrygghet i gotländsk välfärd.