Ledare: Vindkraften tar vinden ur sina egna segel

Helagotland skrev häromdagen om hur vindkraftverk på Gotland stått stilla, trots att förutsättningarna för att producera el har varit goda.

Verken har plockats ur produktion med avsikt. Och detta har berott – enligt Andreas Wickman, vindkraftskonsulent och vice ordförande i föreningen Gotlands vindelproducenter – på en konflikt med Geab:

– Geab har successivt höjt priset för att överhuvudtaget hantera strömmen vi producerar. I augusti har det inte varit värt det.

Visst bidrar Geabs avgifter för att transportera vindkraftens elproduktion till att den kan bli olönsam. Om det kostar elva öre per kWh att transportera elen och om det är mer än vad man får betalt för den så är det inte svårt att förstå att det går back.

Men det finns ju också mer fundamentala skäl till olönsamheten för vindkraft, speciellt så här års.

Det är krävande att balansera ett elsystem. Det man stoppar in måste matcha vad man tar ut. Annars kan systemet braka ihop.

När vindkraften snurrar på som mest kan elpriset bli negativt. Det ger en stökig marknad där de som kan slutar producera, för att sedan börja igen när elpriset går upp.

Det gör branschen besvärlig och svårförutsägbar för alla elproducenter. Även för vindkraftsproducenterna själva. De tenderar ju att driva ner priset när de producerar som bäst, medan priset blir högre när vindkraften producerar mindre. Så länge vindkraften inte går att lagra på ett ekonomiskt försvarbart sätt så är den, så länge det finns mycket av den, dömd att gå i otakt.

Nyligen beslutade sig Vattenfall för att lägga ett stort havsbaserat vindkraftsprojekt på is, trots att det redan har alla nödvändiga tillstånd för att byggas.

Kriegers Flak tre mil söder om Trelleborg skulle ha fått 35 till 50 vindkraftverk och skulle enligt planerna ha tagits i drift 2028. Men dessa planer har nu alltså lagts åt sidan. Enligt Vattenfall beror detta beslut på bristande lönsamhet för projektet, bland annat på grund av de höga kostnaderna för att ansluta parken till elnätet. Men givetvis påverkas lönsamheten också av vindkraftens tendenser att driva ner sina egna intäkter, när den producerar som bäst.

Samtidigt är det ändå många andra havsbaserade vindkraftsprojekt som fortfarande är i färd med att försöka få tillstånd. Men även om de framgångsrikt lyckas ta sig igenom den processen så är det ändå inte givet att de kommer att byggas. Då återstår ju ändå de lönsamhetsproblem som har fått Vattenfall att till vidare ge upp om Kriegers flak.

I Gotlands närhet planerar OX2 för vindkraftparken Aurora. En jättepark som skulle kunna producera nästan tio gånger så mycket el som vad planerna var för Kriegers flak.

Nordväst om Gotland processar Länsstyrelsen i Östergötlands län en ansökan om en annan vindkraftpark: Freja – Dyning. Knappt hälften av Auroras produktionskapacitet, men fortfarande en gigantisk anläggning med omkring 200 vindkraftverk.

Jag vet inte hur man tänkt sig att elsystemet skulle kunna balanseras om Aurora och Freja – Dyning skulle förverkligas. Men hur skulle de vindkraftsproducenter som redan finns på Gotland klara sig då? För det är ju sannolikt att deras produktion oftast skulle samvariera med dessa jätteparkers. Hur ofta skulle då vindkraftverken stå orörliga i blåsten?