Vi är framme vid den stora finalen av en årskulls gymnasiestudier. Många och långa förberedelser för studentdagen har det varit i somliga hus och hem på Gotland och också vi som inte har en student att ta emot är liksom inbjudna till festen. Vi får en glimt av yran i bilderna av glittrande klänningar, nyknutna slipsar, alldeles för dyra marängvita mössor och bubbel i glasen. Kortegen till studentbalen beskrivs som en folkfest som förutom släkt och vänner samlar stil-intresserad eller motorintresserad publik för paraden av det ena mer välvaxade fordonet än det andra. Och allt kostar. Somliga tycker att det får kosta, denna tid i livet som inte kommer tillbaka. Andra tycker att det svider onödigt i en redan tärd hushållsekonomi.
På bilderna från vimlet under mösspåtagningen önskade jag nästan att få syn på en virkad studentmössa. Någon som revolterar, sticker ut och syns. Någon som gör ”ett statement”, avviker för rätten att avvika. Och vågar göra det med högburet huvud. För sig själv och alla andra som egentligen inte hade lust att falla för grupptrycket att göra allt det där man ”måste” i studenttider.
Förra året den här dagen läste jag om Bella Kangas, 19, som tyckte att studentmössan inte kunde få kosta 3 000 kronor. Jag hörde om henne också, för hon intervjuades flitigt om sin virkade studentmössa som hon lagt 60 spänn på. 2024-års vackraste studentmössa, med en påklistrad ”kokard” från en leksakstiara. Helt eget stuk, second hand-baserat. Garnet hade hon hemma. Hennes drag fyllde mig med jubel och hopp om ett trendbrott. Att studenter som tänker lite själva, ifrågasätter kommersen och bryter normer, ska höras i bruset. Där är det annars många tongivande som talar om behovet av en ny väska till studentbalen, en ny väska till studentdagen och nya skor för båda dessa tillfällen, liksom ny stass för de olika festliga dagarna och mottagningarna som följer.
Hade jag varit bättre med virknålen hade Bella Kangas virkade protest kunnat vara min. Jag sydde min egen klänning för studentdagen och fattade inte vad jag hade på en bal att göra, så jag anmälde mig aldrig till 1985-års studentbal på Snäck. Studentmössan på den tiden gick man in på Ekströms i Visby och köpte. För ett par hundralappar. Alla såg likadana ut. Ingen design. Inget namn. Det gick det också. Inga påflugna försäljare från ”studentmösse-företag” var ännu insläppta för ohejdat grupptryck i klassrummen och påflugen utprovning där köp köp köp, mer extra allt, är mantrat.
Jag väntar på den gotländska revolten. Att någon ska ta täten för bättre hushållning med studentfamiljernas stålar. Varför inte börja i skolan? I Katrineholm har kommunen gjort en upphandling av studentmössor för gymnasieskolorna. Priset på 2026 års studentmössa blir 660 kronor. Se där.
Organisationen Sveriges konsumenter uppmanar rektorer och kommuner att följa Helsingborgs stads exempel, att stoppa försäljning av studentmössor i skolans lokaler – för elevernas skull.
För att finansiera studentfirandet finns det ungdomar som jobbar och jobbar extra och som kanske får sämre närvaro i skolan på kuppen. Kanske påverkar det slutresultatet och avgångsbetyget att den jämrans mössan ska betalas? I Varberg har Sparbanksstiftelsen och kommunen skapat en lösning, för att ge alla elever i Varberg en gratis studentmössa och en kraftigt subventionerad studentbal.
Just den dag när musiken pumpar och dånar i Visby, från traktorflaken där lyckan inte har några gränser, behöver vi kanske inte ta itu med det här. Men sedan, när konfettin är uppsopad är det ett bra ämne att forma politik runt. Hur minskar vi hetsen och grupptrycket runt köpfesten? När eleverna i Varberg svarade på skolledningens enkät om vad som var det viktigaste med studenten var ”gemenskap med klass och familj” och ”fint väder” de överlägset mest återkommande svaren. Då så. Då hoppas jag vidare på trendbrottet. Att det i år finns mönster på virkade studentmössor värmer mig.