Land efter land stängs ner och de ekonomiska följderna kommer bli mycket stora. Men när ett virus sprids är de ekonomiska följderna underordnade. Viktigare är det att minimera riskerna att personer i de utpekade riskgrupperna blir smittade. För det är i riskgrupperna som covid-19 kan utvecklas till allvarliga hälsotillstånd och dödsfall. Det är där de åtgärder som statsledningar runt om i världen nu tar till är tänkta att ge resultat. Men vi ser också att den samhällsutveckling som skett de senaste 20-30 åren skapat sämre beredskap för kriser som den vi nu upplever.
Frankrikes president Emmanuel Macron, ska enligt DN vilket bland annat journalisten Göran Rosenberg delat på Facebook, uttryckt detta i ett tal förra veckan:
"Min kära landsmän, den kris vi nu genomlever bör få oss att ifrågasätta den utvecklingsmodell som vår värld har följt i decennier. Den visar på svagheterna i våra demokratier. Det som denna pandemi blottlägger är att gratis sjukvård oberoende av inkomst eller yrke, och vår välfärdsstat, handlar inte om kostnader och utgifter, utan om värdefulla och oundgängliga tillgångar i avgörandets stund. Det som denna pandemi visar är att detta är tillgångar och tjänster som måste stå fria från marknadens lagar. Att så i grunden delegera vår livsmedelsförsörjning, vårt skydd, vår förmåga att ge vård, att säkra våra yttersta levnadsvillkor – det är galenskap."
Jag tycker Macron uttrycker något som borde få många politiker att tänka om.
Efter Berlinmurens fall och kommunismens sönderfall i Östeuropa utropades en fredens tid. Sveriges militära förmåga drogs drastiskt ner, vilket då kändes helt rätt. Men när regemente efter regemente lades ner försvann även de militära beredskapslagren där livsmedel och andra förnödenheter fanns lagrade för att användas vid kristider. Något som inte var nödvändigt och som i kristider kan visa sig vara ödesdigert.
Alliansregeringens beslut att avreglera apoteksmarknaden medförde inte bara att vi fick en massa nya apoteksbolag, utan även att det statliga Apoteksbolagets ansvar för läkemedelsförsörjningen avskaffades. Enligt Riksrevisionen var det i avregleringsbeslutet även otydligt beskrivet vem som skulle ta över ansvaret. Här har politiska beslut som tagits i en liberal anda, trots varningar från ansvariga myndigheter, allvarligt skadat vår krisberedskap.
Nedmonterade beredskapslager har tillsammans med ”just in time” och en vassare konkurrens skapar det vi nu upplever som en resursbrist. ”Just in time” innebär att det inte ska finnas några lager utan det som behövs ska istället produceras och levereras först när behovet uppstår. Den vassare konkurrensen har i sin tur lett till koncentration av tillverkning till ett antal få stora anläggningar, inte sällan utomlands och ofta i låglöneländer. De flesta förstår den sårbarhet som koncentrerad produktion och ett system utan lagerhållning medför, speciellt nu i kristider då det synliggörs.
När sjukvård, hemtjänst och äldreboenden konkurrensutsätts tvingas verksamheterna att slimma sina organisationer vilket skapar en större sårbarhet. När det dessutom är fler utförare blir det svårare att ha en flexibel personalförsörjning då det sällan är möjligt att flytta personal mellan de olika bolagen och regionen.
Låt oss nu hoppas att svenska politiker tar till sig det som Emmanuel Macron beskriver som galenskap och återtar ansvaret för viktigt samhällsfunktioner. Till att börja med hoppas jag att de borgerliga politikerna på Gotland tar ett extra tankevarv när det gäller konkurrensutsättning och utmaningar av regionens verksamheter.