Trots att det är mycket länge sedan det bedrevs någon form av stenindustri i Valleviken känner man arbetarrörelsens närhet. Historiens vingslag tar tag i mig. Inne i Rute folketshus blir historien än mer tydlig genom tavlor som speglar forna dagar och den stora målningen bakom scenen.
Men det är mycket som förändrats under åren som gått, och då tänker jag inte bara på Vallevikens utveckling.
Årets första majtåg var nog lika långt som de senaste åren. Den sedvanliga orkestern var utbytt mot en modern musikmaskin som styrdes från en mobiltelefon. Ingenting är heligt, men vad gör man när orkestrarna är upptagna med annat.
Bättre musik från en musikmaskin än ett helt tyst tåg.
Den korta rundan där de gamla arbetarbostäderna i Röda raden påminner oss om forna dagars arbetare och deras villkor följdes av allsång innan scenen äntrades av dagen talare.
Först ut var Ika Moe Wizén från SSU. Ika är facklig ledare för SSU Gotland och hennes tal tog upp ungdomarnas oro för framtiden. Hon nämnde såväl bostads- som arbetsmarknaden som stora orosmoln. Och jag förstår henne. Bostadsbrist och dåliga arbetsvillkor är ingen bra kombination om man vill leva ett bra liv.
SSU vill helt enkelt se en arbetsmarknad utan SMS-anställningar och så kallade gigjobb, en arbetsmarknad där man kan leva på sin lön och där heltid är norm och deltid en möjlighet. Och jag har svårt att inte hålla med henne.
Huvudtalare i både Rute och Visby var Seko:s ordförande Gabriella Lavecchia. Hon beskriver i sitt tal hur hon och Seko:s medlemmar sett hur de nyliberala experimenten där statliga verksamheter bolagiserats och privatiserats sönder tills det enbart är ägarna till de privata företagen som har något att vinna.
Är det någon som sett hur tidigare väl fungerande viktiga samhällsfunktioner förstörts av nyliberala idéer så är det Seko och förbundets medlemmar. För inte allt för många år sedan var den absoluta merparten av Seko:s medlemmar statligt anställda. I dag är de på undantag.
Vägverket, Banverket och Televerket var statliga myndigheter som tog ett helhetsansvar genom att ha egna anställda som skötte jobbet. I dag driver Trafikverket, som har ansvaret för såväl vägar som järnvägar, mer en beställarverksamhet där privata underentreprenörer anlitas för att sköta jobbet. Och det vet väl de flesta hur ansvaret för helheten försvinner i en beställare/utförare organisation.
I Sverige har vi dessutom sett att många av de företag som vinner upphandlingar i sin tur anlitar underentreprenörer för att göra jobbet. Ett sätt som får ansvaret för helheten att försvinna nästan helt.
Kvar står vi med en infrastruktur som inte lever upp till våra krav.
Nu finns det fler områden där marknaden bevisat att den inte är mogen för att ta ansvar. På område efter område ser vi hur samhällsnyttan får stå tillbaka för profiten när marknadsexperimenten fallerar.
Gabriella Lavecchia talade även om en utveckling som går bakåt. Såväl internationellt som nationellt. Kriget i Ukraina, nationalistiska partier i medvind och Trump visar att den demokrati som vi känner och vill se är under attack.
Läget i Gaza nämndes också och Lavecchia var tydlig med sin kritik mot både Hamas och Israel. Men de israeliska övergreppen på Gazas befolkning måste få ett stopp. Den proportionalitet som Hamas avskyvärda attack på civila gav dem rätt till har Israel trampat över med råge.
Gabriella Lavecchia nämnde att det finns många områden där Sverige borde ta en ny riktning, men att flera riskerar att glömmas bort. Själv ville hon se en tandvårdsreform värd namnet. Hon citerade Göran Persson. ”Jag är fast besluten att se till att vi aldrig kommer tillbaka till ett samhälle där tändernas status blir ett klassmärke igen”, skrev Persson i sina memoarer.
Trots Göran Perssons försäkran har Sverige utvecklats till ett klassamhälle där den egna ekonomiska statusen syns på våra tänder, och Lavecchia ifrågasätter varför vi inte ser tänderna som den del av kroppen de är och införlivar tandvård i samma system som sjukvården.
Första maj ses ofta som något märkligt av de som inte känner till arbetarrörelsens historia. Lavecchias tal visar med all tydlighet att det finns stora samhällsproblem som måste upp till ytan, men hon säger samtidigt att det inte räcker med att de lyfts en dag om året, utan att varje dag borde vi agera som på 1 maj.
För vi behöver en ny riktning för Sverige. I det har Socialdemokraterna rätt.