Ledare
Ojämställdhet har länge varit ett problem för enbart kvinnor att lösa. Så även i regeringen. Ändå är den nya jämställdhetsministern ännu en kvinna i raden.
Sverige har haft 25 jämställdhetsministrar sedan 1973. Anna-Greta Leijon var först ut och därefter kom ett gäng kvinnor. Några få undantag finns. Per Ahlmark och Rolf Wirtén representerade Folkpartiet i slutet av 1970-talet. Efter det hade deras partikamrat Bengt Westerberg en kort sejour på 1990-talet. 2004 - 2006 klev socialdemokraten Jens Orback in. Nästan två decennier alltså sedan en man senast ansvarade för jämställdhetsfrågan på regeringsnivå.
Jämställdhet klassas som en mjuk fråga som kvinnor kan ta hand om så där lite vid sidan av. Besök vilken kommunal jämställdhetskonferens som helst och det är nästan bara kvinnor där. En man på plats är antingen kommunchef eller någon som gått vilse.
Så dåligt kan det inte fortsätta i ett av världens mest jämställda länder. Det behövs fler insatser. Löner, maktpositioner och arbetet mot mäns våld mot kvinnor är några exempel. Men en viktig symbolfråga är också vem det är som är jämställdhetsminister oavsett parti.
Liberalen Paulina Brandberg avgick som jämställdhetsminister i måndags. Och det efter knappt tre år på posten. Utåt sett bedyrar hon att hon behöver mer tid med familjen. Hon är inte heller redo att lägga in den extra växel nästa års valrörelse kräver. Lite märkligt när hon knappt upplevt en valrörelse än eftersom hon relativt sent kom in i politiken från rättsväsendet.
Strax efter Brandberg lämnade gjorde Liberalernas partisekreterare Jakob Olofsgård samma sak. Det är ingen olycklig slump och en rätt skakig temperaturmätning på hur dåligt Liberalerna mår. De är snart uppe i fem partisekreterare på tre år. Fler och fler lämnar sina poster. På några år har riksdagsledamöterna Carl B Hamilton, Juno Blom, Robert Hannah och Anna Starbrink alla hoppat av sina uppdrag. Det finns snart inte så många fler att ta av.
Därför fick de återanvända en tidigare partisekreterare som ny jämställdhetsminister. Nina Larsson fick uppdraget i tisdags. Mitt i Liberalernas interna kris är förutsättningarna att hon sitter kvar en längre period små.
Om Liberalerna vill återfå en gnutta respekt efter äktenskapet med SD finns ett knep. Övertyga statsministern om att ni tar jämställdhetsfrågan på allvar och föreslå en man nästa gång. Ta chansen att befria kvinnor från det tunga och ensamma ansvaret att skapa lika rättigheter mellan könen. Det är dags för män att göra sin del av jobbet.