Gotlandsbåten står nu åter utan båt och är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Fast inte riktigt.
Nu får man börja om jakten på lämpligt fartyg men med massor av erfarenhet och förmodligen ännu mer skinn på näsan i förhandlingarna.
Som ni kanske märker har jag svårt att stämma in i skadeglädjekören som verkar haft svårt att vänta på att en gång för alla få döma ut hela projektet.
Däremot hoppas jag att en av lärdomarna också blir att man vinner i längden på att köra med öppna kort. Båten var inte klar, hur man än anser att den kan räknas som klar "förutom det arbete som skulle göras under färd" till Sverige.
Om det bara var testet som återstod verkar det konstigt att ställa in hela säsongen 2014 på grund av några timmar eller dagars fördröjning.
Samtidigt tröt pengarna och nånstans måste man bestämma sig, det är inget konstigt med det, men när det uppdagas att inte allt som sagts riktigt har stämt, skadas förtroendet.
Gårdagens presskonferens gav dock ingen anledning att tro annat än att de uppgifter som lämnades var korrekta och uppriktiga. Viljan och tron och detta ska gå vägen finns kvar, nu gäller det bara att få aktieägare, bransch och allmänhet att också fortsätta att känna entusiasm och förtröstan inför detta.
Här kan man också hoppas på nedtoning av halleluja-beskrivningen av företaget. Att beskriva det som ett bevis på framgång att inte en enda aktieägare hade en kritisk fråga på bolagsstämman i augusti ger inte en bild av att det går bra, snarare tvärtom.
Lojalitet och entusiasm är väldigt goda förutsättningar men det räcker inte långt om man inte har en båt.
Den som påstår att Gotlandsbåtens motgångar beror på taffliga och okunniga förhandlare borde sälja sina tjänster dyrt. Det är uppenbart att man gjorde en välkalkylerad chansning med det grekiska rederiet, det var också svindlande nära att gå hem.
Vad det var som egentligen gick fel får vi kanske veta om något år, man har fortfarande stora svårigheter att förklara så det blir begripligt.
Lättare att förstå är dock att det inte bara är en fråga om kompetens hur man får tag i en båt under de premisser som gäller: tre månaders sommartrafik.
I ursprungsplanen höll kalkylen, nu med en förlorad säsong och tärt kapital (både i kronor och förtroende), är det ett annat läge. Därför är det inte heller något konstigt med beslutet att redan nu ställa in planerna på trafik 2015.
Att gå ut och sälja något som inte finns gör man bara en gång.
Affärsidén är vattentät (sic), behovet av konkurrerande lågpristrafik uppenbart.
Att det inte gick att få allt på plats år 1 är ett kraftigt avbräck men ingen katastrof.
Man kan tänka att mycket nu hänger på att man lyckas få tillbaka de pengar man satsat på m/v Västervik.
Det ska finnas både avtal och garantier om detta men vis av erfarenheterna avvaktar man nog att räkna in dessa pengar tills de finns på kontot.
Tills vidare fortsätter jag att hålla tummarna för Gotlandsbåten.
Av två skäl: Gotland behöver bli mer tillgängligt för fler och den sedan decennier etablerade monopoltrafiken behöver konkurrens.