Besöksnäringen väger väl tungt i det obalanserade gotländska näringslivet. Missförstå mig inte. Jag tycker absolut inte att den ska motarbetas. Men den bör heller inte prioriteras högre än allting annat, exempelvis genom att man förhindrar att fastigheter får annan användning än korttidsuthyrning till turism.
Bostadsrättsföreningen Smågårde Tofta 2 har fått problem. Onödiga problem på grund av en onödigt specifik plan. Ägarna – fastlänningar eller gotlänningarna som vill ha ett fritidskrypin på ön – har köpt sina bostadsrätter i god tro och trott sig kunna använda dem själva. Men bostäderna byggdes ursprungligen för korttidsuthyrning och beroende på hur man väljer att tolka regelförutsättningarna så låter det sig hävdas att en användning som fritidsboende är regelvidrig. Och samhällsbyggnadsförvaltningen har valt en restriktiv tolkning. Förslaget till politikerna är att kräva att husen ska användas som hotell eller pensionat och att vitet ska kosta 700 000 kronor i kvartalet efter att det ännu inte fattade beslutet vunnit laga kraft, om bostadsrättsföreningen inte använder husen på rätt sätt. Inom kort vet vi om nämnden går på förvaltningens linje. Arbetsutskottet träffas redan på torsdag. Nämnden senare i juni.
Hur ärendet avgörs har betydelse för andra liknande områden på Gotland. Rättsläget är oklart och jag delar bygglovshandläggaren Anna Hallins bedömning att det är bra om beslutet överklagas (om det fattas).
I mitt fall dock på grund av att jag inte förstår vad det är för problem som beslutet ska åtgärda.
Om hus lämpar sig för korttidsuthyrning, varför ska de då inte kunna användas som fritidsboende?
Det är inget fel på korttidsuthyrning. Det är en respektabel verksamhet som kan generera goda intäkter för ägaren, om den så önskar. Men jag begriper inte varför det skulle vara Regionens ansvar att på konstlad väg, genom tvång, upprätthålla ett stort utbud på boenden för korttidsuthyrning, om ägarna vill använda husen på ett annat sätt.
Om det finns en stor marknad för korttidsuthyrning, så används denna kommersiella möjlighet lämpligen av fastighetsägare som faktiskt vill ägna sig åt korttidsuthyrning. Det är inget samhällsproblem som Regionen behöver ägna sig åt att lösa för sina medborgares skull.
I fallet Smågårde Tofta 2 finns det en komplicerande faktor eftersom föreningen ligger inom Försvarsmaktens påverkansområde, vilket påverkar planförändringar. Det gör fallet lite mer svårbedömt. Men det gäller inte andra liknande områden på Gotland.
Ägarna till bostadsrätterna i området kan också verkligen ha synpunkter på hur föreningen bildats och bostäderna sålts i ett oklart rättsläge.