Störst nyhet var att regeringen sänker antalet kvotflyktingar som tas emot samt att i regeringen i kontakter med utländsk media och andra stater ska kommunicera denna förändring av svensk migrationspolitik.
Berörda myndigheter kommer få tydligare direktiv för sin verksamhet. Polisen ska öka antalet inre utlänningskontroller och verkställa fler utvisningar. Skatteverket ska öka antalet bosättningskontroller rörande personer som saknar uppehållstillstånd men som är folkbokförda i landet. Migrationsverket ska prioritera kontroll av vandel i tillståndsärenden samt återkallelse av uppehållstillstånd. ”Målbilden är tydlig. Invandringen och integrationen ska fungera”, konstaterade Malmer Stenergard under presskonferensen.
Det kan verka krystat att hålla presskonferens för att berätta att myndighetsverksamhet ska fungera. Att människor som inte får vara i landet inte ska vara här borde vara en självklarhet.
Men så är det inte. Malmer Stenergard och Vinge har för andra gången på sex veckor hållit pressträff för att framföra sina förväntningar om att myndigheterna ska klara att utföra sina uppdrag och ha fungerande verksamhet. Det visar hur illa den förra regeringen skötte migrationsområdet. Inte bara när det gällde regelverket, utan även den undermåliga styrningen av myndigheterna.
Till exempel genom att tillåta myndighetsaktivism. Tidöavtalet rev upp känslor bland delar av Migrationsverkets personal. På intranätet kunde man läsa kommenterar som ”Vill bara gråta” och ”Tidöavtalet är för långt från min personliga värdegrund”. Och Svenska institutet marknadsförde Sverige utomlands som ett land där familjer med många barn får stora bidrag och människor utan uppehållstillstånd får gratis sjukvård. När Malmer Stenergard kallar sådan marknadsföring ”absurd” är det troligt att sådant ska upphöra
Förra regerings skiftande budskap har också ställt till det. Under flyktingkrisen 2015 förklarade dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) Sverige som en humanitär stormakt, bara för att en och en halv månad senare göra helt om. Nu ville han lägga antalet asylsökande på EU:s miniminivå, prioritera tillfälliga uppehållstillstånd, begränsad anhöriginvandring osv. Likadant var det med tiggeriförbud och inre gränskontroller där båda föranlett S att gå från kritik till att kräva skärpningar. Att S skärpningar inte möttes med samma motstånd på myndigheterna torde bero på att politikerna inte alltid menade vad de sade. Skiftande budskap skapar osäkerhet, ovilja att fatta beslut och utrymme för aktivism och godtycke.
Det är därför en välkommen förändring att nuvarande regering inte bara klargör vad den förväntar sig, utan även att den täcker myndigheternas ryggar så länge de fullgör uppdraget.