Jag har, det ska medges, lite väl lättvindigt prognosticerat att väljarna kan komma att straffa Socialdemokraterna och Moderaterna för den koalition partierna har bildat på Gotland. Jag ville ha mer på fötterna. Så jag började undersöka valresultatet i de kommuner där S och M bildade koalition under den gångna mandatperioden, för att stärka den hypotesen.
Det gick, det ska också medges, inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig.
I Strängnäs steg S från 20,93 till 24,67 procent i kommunalvalet. M steg från 30,52 till 31,05.
I Oskarshamn backade S från 32,85 till 32,19. M steg från 15,65 till 19,52.
I Gnesta backade S från 26,20 till 24,39. M backade från 23,07 till 22,79.
I Katrineholm backade S från 46,28 till 39,89. M steg från 13,48 till 16,90.
I Fagersta backade S från 42,27 till 27,93. M steg från 12,35 till 15,84.
I Kumla backade S från 33,35 till 33,01. M steg från 16,42 till 18,12.
Trots ett klent resultat i riksdagsvalet ökade alltså Moderaterna i fem av de sex kommuner där partiet regerat tillsammans med S.
Socialdemokraterna, däremot, backade alltså i fem av de sex kommunerna, trots att partiet växte i riksdagsvalet. I två av kommunerna, framför allt i Fagersta, var tappet stort.
Moderaterna tycks faktiskt alltså må bättre än Socialdemokraterna i denna oheliga allians. Det var inte heller vad jag förväntade mig att hitta.
Det finns i denna lilla jämförelse inget stöd för att väljarna per automatik straffar både partierna i en S+M-koalition. Eller ens något av dem.
Hoppsan.
Väljarna kommer sannolikt att sakligt bedöma deras insatser, om de anser meriterande eller inte. Samarbetet är inte dömt på förhand.
Men samarbetet kommer sannerligen att prövas under mandatperioden. Det finns uppenbara skillnader, exempelvis i skolfrågan och välfärdsföretagen. Socialdemokraterna är också betydligt mer expansiva och villiga att spendera skattebetalarnas pengar. Det problemet blir sannolikt inte så stort. Det lär bli svårt eller till och med omöjligt att upprätthålla ens existerande verksamhet när kostnaderna ökar utan att intäkterna gör det.
Hur kommer Socialdemokraterna och Moderaterna att lyckas – och lyckas nå samsyn – under dessa besvärliga omständigheter? Kommer väljarna att tycka att de sköter sitt fögderi väl? Eller kommer de att framstå som osynkroniserade och kanske handfallna inför utmaningarna? Vem som tar vem är inte den avgörande frågan.
Så det är upp till bevis. Nu och i fyra år framåt. Jag tillåter mig att vara skeptisk om utsikterna. Men jag är villig att låta mig överraskas.