Partiet gick frÄn att vara störst i de aktuella valkretsarna till att bli det tredje, efter bÄde Labour och Liberaldemokraterna. En genomklappning för de konservativa med andra ord. I andel fick man visserligen stöd av runt 25 procent av vÀljarna, men i det brittiska systemet med enmansvalkretsar gÄr allt till det parti som blir störst.
Av valrörelsen och debatten framgick att vÀljarna sÄg lokalvalen som en utvÀrdering av den nationella politiken. DÀrmed var det en slags förövning inför det parlamentsval som sittande premiÀrminister Rishi Sunak mÄste utlysa nÄgon gÄng under Äret. OpinionsmÀtningarna pekar alla mot att Àven parlamentsvalet blir ett förkrossande nederlag för Tories. Den stora vinnaren ser ut att bli Labour som nu har ett stöd i opinionen pÄ nÀra 45 procent.
En del har dÀrför velat jÀmföra situationen med Äret 1997 dÄ Tony Blair och hans New Labour vann en jordskredsseger och skickade ut de konservativa pÄ en 13 Är lÄng ökenvandring. Men det finns en betydande skillnad mellan dÄ och nu. Tony Blairs seger var knuten till stora förvÀntningar pÄ honom sjÀlv som ledare och pÄ en ny politik. Den hÀr gÄngen saknas all sÄdan entusiasm inför Laboursidan. Den nuvarande Labourledaren, Sir Keir Starmer, försöker i stÀllet att lÀgga sig sÄ nÀra Tories som möjligt.
Sakpolitiskt vill Labour till exempel fortsÀtta att bekÀmpa brottsligheten, minska invandringen och satsa pÄ försvaret. Det totala skatteuttaget ska inte höjas. Till och med i symbolfrÄgor vinnlÀgger sig Starmer och hans skuggministrar om att ligga nÀra de konservativa. Man försÀkrar att man Àr patrioter, att man stöder monarkin och kungahuset samt att man stÄr upp för Israels rÀtt att försvara sig. RÀdslan att förknippas med partiets vÀnsterfalang och personer som den förre partiledaren Jeremy Corbyn Àr sÄ stor att mÄnga menar att Labour lÄter mer som Torypartiet Àn torypartisterna sjÀlva.
Storbritannien stÄr dÀrför med all sannolikhet inför ett maktskifte men inte inför ett politiskt skifte. Bytet sker dÀrför att vÀljarna Àr trötta pÄ det regerande partiet och dess ledande garnityr. Egentligen Àr det inte konstigt. Torypartiet har regerat sedan 2010. I majoritetsvalsystem som det brittiska Àr det ovanligt att ett parti regerar lÀngre Àn tvÄ perioder i strÀck. Den hÀr gÄngen har Torypartiet lyckats att hÄlla sig kvar i 14 Är genom att byta partiledare men ocksÄ tack vare att de andra partierna varit svaga. Nu Àr partiet drÀnerat pÄ idéer men ocksÄ pÄ politiker.
De senaste Ă„ren har varit kantade av misstag och skandaler. VĂ€ljarna Ă€r trötta och till och med mĂ„nga av de egna politikerna inser att partiet behöver en period av Ă„terhĂ€mtning. FrĂ„gan Ă€r om Rishi Sunak ska göra pinan kort och utlysa val redan till sommaren â eller om han ska vĂ€nta till hösten, och hoppas att ett mirakel intrĂ€ffar under tiden.