Vi har ofta fått höra att valfriheten är viktig. Vi får också höra att det blir billigare med privata utförare av offentliga verksamheter, men frågan är om det stämmer.
Vi vet att en stor del av våra skattemedel går till vinster i stora välfärdskoncerner. Pengar som skulle gjort stor nytta i de verksamheterna de betalats ut till.
Vi vet också att vinster, höga löner och andra förmåner gått före verksamhetens kvalitet i för många av de privatiserade verksamheterna. Och ja, jag vet att det finns ännu fler verksamheter som gör ett bra jobb utifrån de förutsättningar de har. Där kvalitén går före ett lyxliv för ägarna.
Vi vet också att välfärdskriminaliteten ökar även om myndigheter fått upp ögonen för det relativt nya problemet.
I dagarna redovisade tankesmedjan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, rapporten ”Den sårbara staten.” - En forskningsöversikt om hur organiserad brottslighet påverkar stat och kommun gjord av Carina Gunnarson.
I rapporten kan vi ta del av de sätt som den organiserade brottsligheten kan påverka stat och kommun. Något som ger en bred bild av de problem som finns.
En del som tas upp i rapporten är den utveckling som skett i samhället där mer och mer skattemedel överförs till privata utförare. Tidigare var risken för korruption vid exempelvis beslut om utskänkningstillstånd eller markexploatering, men även vid större kontrakt för exempelvis byggande av offentliga lokaler det som man hade ögonen på.
Men efter den privatiseringsvåg som följt med lagar som exempelvis LOV, Lagen om valfrihet, har fler vägar öppnats för den organiserade brottsligheten. Och utan att behöva använda sig av korrupta tjänstepersoner eller politiker för att få tillgång till våra skattemedel. Välfärdsbedrägerier genom att exempelvis lura systemet att någon behöver omsorg har vi hört talas om, och där har även den organiserade brottsligheten sett sin chans. Men på senaste tiden har vi även blivit uppmärksammade på att den organiserade brottsligheten sett möjligheter att tillskansa sig skattemedel genom att äga exempelvis vårdcentraler.
I SNS rapport ges förslag på ökade kontroller, något som även är den väg som ofta föreslås när vi kommer till brister inom vård och omsorg. Frågan är hur mycket all den kontroll som måste till för att se till att våra skattemedel används på rätt sätt kommer att kosta.
Här finns ju ett stort problem genom att offentlighetsprincipen inte gäller för privata företag oavsett om hela deras verksamhet är offentligt finansierad. Det innebär att varken medborgare eller journalister kan kontrollera hur skattemedel används när verksamheten privatiserats. Då är det bara den offentliga revisionen som utifrån avtalens skrivning eventuellt kan få ta del av de privata företagens uppgifter. Och den interna kommunrevisionen är vad jag vet inte rustat att ta tag i den problematiken.
Under 2022 genomfördes på Gotland en genomgång av Region Gotlands möjligheter att följa upp sina avtal med verksamheter på entreprenad. I rapporten framgår att det att ”möjlighet till insyn av verksamheter på entreprenad är tillräcklig, för att kunna genomföra en god uppföljning och ha en uppsikt över verksamheterna.”
Vad som också framgår är att ansvaret för kontrollen ligger på respektive nämnd och förvaltning. Det innebär i sin tur att de eventuella kontroller som görs handlar om kvalitén och inte ekonomin, även om de ofta går hand i hand.
Privatiseringen av offentliga verksamheter har nu pågått så pass länge att vi kan se följderna. Vi ser skattemedel som går till enorma vinster, höga löner och andra lyxiga förmåner. Vi ser verksamheter där kvalitén sätts på undantag och vi ser hur organiserad brottslighet utnyttjar systemen. För att kunna begränsa missbruk och utnyttjande av våra skattemedel anser många att kontrollfunktionerna ska bli bättre. Frågan är då hur mycket valfriheten får kosta oss skattebetalare, eller om det är dags att ta tillbaka både den demokratiska som den ekonomiska kontrollen av välfärden?