Man skulle sätta miljön främst, driva frågor utan att sitta fast i höger-vänster-skalan. Man skulle ha två "partiledare", en kvinna och en man. Förtroendevalda skulle ha tidsbestämda uppdrag.
Genom att ha dessa grundläggande villkor hamnar man inte i diskussioner om behovet av kvotering, eller att folk sitter kvar på sina poster så att nya krafter har svårt att komma in.
Två av dessa tre kloka grunder har man behållit. Tyvärr har verklighetens krassa villkor tvingat (?) partiet att alliera sig med ett block för att få inflytande. Ett beslut som har sitt pris. Hade man valt att alliera sig med det block som givet situationen gav bäst förutsättningar istället för att så hårt rota sig som ett vänsterparti, hade man haft en mer relevant roll i dagens politiska landskap.
När nu Isabella Lövin aviserar att hon lämnar politiken finns chanser för en nystart. När Maria Wetterstrand lämnade gjordes en markant vänstergir, kanske man kan kryssa tillbaka till mittenfåran när det nu är dags att forma en ny partiledning?
Även om Miljöpartiet definierar sig som vänster finns det ju många områden där man har en helt annan politik än samarbetspartnern Socialdemokraterna.
Isabella Lövin berättar i en debattartikel om sina grunder för beslutet att lämna politiken. Jag gillar särskilt detta: "Ett demokratiskt samhälle förutsätter att medborgare engagerar sig i det gemensammas bästa. Så enkelt, men också så svårt är det. I varje land finns krafter som inget hellre vill än att människor ska tycka att demokrati är för jobbigt och ineffektivt, att det är bättre lämna över makten till ”en stark ledare”, eller en populist som basunerar ut enkla svar på svåra frågor".
Det här kontraktet mellan människor har fungerat i alla tider. Det har inte funnits nån konflikt kring detta. I dag finns det även svenska krafter som vill skada tilliten till det demokratiska systemet.
I dag är inte lika många beredda att ta ett politiskt uppdrag för ett parti. De mest missnöjda med dagens system har en tendens att stödja partier vars lösningar är att inskränka demokratin men som knappast har några lösningar på vardagliga frågor som vård, skola och omsorg.
I går kunde vi på insändarsidan läsa en replik från SD Gotlands ordförande, Lars Engelbrektsson, som bemötte Vänsterpartiets Jörgen Benzler. Denne hade i en insändare kritiserat SD lokalt för bristen på sakpolitik bakom sin stora reklamskylt om att "äldres liv betyder något".
Svaret är så häpnadsväckande och oseriöst att man baxnar. Istället för att redovisa den egna politiken tycker SD Gotland att Vänsterpartiet ska lägga bättre förslag så att SD kan rösta på dem.
Vi behöver fler som vill ta på sig politiska uppdrag men de som gör det måste också hantera uppdraget med den respekt det förtjänar.