Påsklov och härligt väder. Runt om på Gotland öppnar deltidsboende kanske sina fritidshus för första gången i år, sedan de stängde av vattnet och bommade igen i höstas. Sjas ut med flugorna som vaknar i värmen. Upp med fönstren, in med fågelsången och solen.
Kanske har de åretruntboende grannarna tittat på de där fönstren under de mörka vintermånaderna. Önskat att det hade varit tänt därinne. ”Det är så trevligt när det lyser”; det är vi många som sagt uppskattande när sommargrannarna dyker upp.
Men vad fattas för att Gotland ska bli platsen att heltidsbo på? Den frågan måste allvarligt ställas och svaren hanteras.
Gotlänningar har mullrat och kanske ropat "vargen kommer!" förr. Det har knorrat om vår dyra väg över vattnet, över hur ”rikingar” köper hus framför näsan på gotländska ungdomar som trängs undan från bostadsmarknaden. Vi har sett hur den bofasta befolkningen på Storsudret krymper och krymper så att det nu verkar stå och tippa åt att de deltidsboende är i majoritet.
De senaste dagarna har jag hört Gotlandsresenärer som helt oberoende av varandra snackat om hur de får "ransonera sina besök" nu.
De vill vara på Gotland mer, åka oftare till lugnet och kura i det där fritidshuset som de håller så kärt, men de berättar med förfäran om vad biljetten kostade den här gången. Drygt över 5 000 kronor för ett par personer i bil. En person jag pratade med sade att hans partner hellre ville åka till Medelhavet. Det där att "välja bort Gotland" har vi också hört förr. Men nu känns det farligt nära sanning.
Det gemensamma för de här personerna som inte känner varandra var att de är bekymrade för hur det ska gå. Inte för dem, men för Gotland.
Ni som kommit till ön med barnstolar i bilen. Ni är dröminflyttarna. Medan ni stressat till hämtning och lämning, till kanske överfulla fritids och klassrum med så många barn att lärarna har svårt att lära sig namnen, så har vi på Gotland pratat om att prognosen nu säger att Gotland tyvärr tappar barn i en högre takt än tidigare befarat. Inom tio år är det närmare 1 300 färre barn i förskola och skola än idag.
– Det kan bli så allvarligt att vi bara har två, tre, fyra barn i ett klassrum, har Lina Runander (M), vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden sagt.
Vi har plats. Och vårt och era liv skulle kunna bli ljusare om våra barn får fler klasskamrater. Och Gotland nytt blod. Det behöver komma "utifrån", för under de kommande tio åren förväntas antalet kvinnor i barnafödande ålder (28–34 år) minska med 20 procent.
Utvecklingen för den gotländska befolkningens sammansättning är att det blir allt fler äldre. Färre i yrkesaktiv ålder. Vargen står i farstun liksom. Men vem ska komma när gotlänningarna skriker?
På ett sätt kan året-runtingarna glädjas åt att det finns människor med pengar som kan komma och ta hand om hus som skrikit länge efter puts och målarfärg. I ärlighetens namn ska det sägas att många gotländska hus har mått bra av fastländskt kapital och av att få ägare som inte är så priskänsliga.
Men det är bra trist att köra genom Ljugarn en tisdagskväll i november, ner mot hamnen. Midnatt råder. Tyst det är i husen, liksom.
Du som är på Gotland i påsk och öppnar stugan; har du lekt med tanken att kanske låta flyttlasset rulla mot Gotland?
Fundera på det, medan ni vädrar ut vintern i ert året runt-bonade hus. Det går att bo där. Låt dig inspireras av den gotländska landskapsinsekten, riddarskinnbaggen, som kanske just nu retar gallfeber på dig. Du hittar den i dina dörrkarmar, fönstersmygar och nyckelhål. Den har gjort upptäckten före dig; Gotland är en plats att övervintra på. Ditt hus störtmysigt. Fundera på att stå ut med både körkmackar och svidiga men trevliga gotlänningar på året runt basis. Det skulle både du och ön må bra av.