Jag har svårt att undvika att tycka till om det märkliga som hände i fredags. Jag tänker då på Kristdemokraternas ledare Ebba Busch som meddelade att hon erkänt att hon gjort sig skyldig till grovt förtal och gått med på ett strafföreläggande. Hon fick därmed ett straff, som registreras i brottsregistret, på 60 dagsböter á 1 000 kronor och villkorligt dom, vilket innebär att hon ska betala 60 000 kronor i böter och hålla sig i skinnet under en prövotid på två år, annars buras hon in. (Busch är nog nöjd med den straffrabatt, i form av ett högkostnadsskydd för höginkomsttagare som ingår i dagsbotssystemet, som minskade hennes böter med närmare 30 000 kronor.)
Om Busch nu får sitta kvar i riksdagen är det anmärkningsvärt, då ingen riksdagspolitiker i något parti fått behålla sin riksdagsplats efter att ha blivit dömd för ett grovt brott. Men i Kristdemokraterna är det tydligen okej, om de inte hänt något nu under helgen som undgått media.
Partiets tidigare ställning till näthat och förtalsbrott är att straffen ska skärpas. KD menar att ”internet ska inte vara ett laglöst land”, men den inställningen gäller tydligen bara andra och inte deras egen partiledare.
Men det mest anmärkningsvärda är att Ebba Busch vägrar att ”i själ och hjärta” erkänna att hon begått ett grovt brott mot en annan medmänniska. Vem partiet väljer till sin partiledare är deras interna angelägenhet, men vem de anser vara lämplig att ingå i landets lagstiftande församling är något som berör oss alla.
Vill vi verkligen ha lagstiftare som själva anser att de kan göra som de vill och skyller på lagen när de själva åker dit. Personer som nu bagatelliserar brott som de tidigare ansett vara så allvarliga att straffvärdet borde höjas.
Tydligen ser Kristdemokraterna grovt förtal som en god idé när deras partiledare har ett starkt begär till sin nästas hus.