Ledare: Svenskar är religiösa analfabeter

Påve Franciskus har under tolv år varit ledare för en rörelse av nästan en och en halv miljard katoliker. Om han hade styrt ett land hade det varit ett av världens största. Den samling människor han lett har dock inte delat nationalitet, språk eller kultur. De delar istället att en tro på samma Gud och vad de tror är dennes ord. Den djupa tron på något större, på en specifik gud som har makt över människor på jorden och i himmeln är något som svenskar ofta inte förstår sig på. 

I Sverige försöker vi hålla religion och politik avskilt från varandra. Åtskillnad mellan kyrka och stat har i Sverige kommit att betyda att religion bara är något som pågår mellan öronen på varje individ och inte ska synas utåt i vare sig i handling eller uttryck. Faktum är dock att tro spelar en stor roll i människors vardag och även i deras politiska val.

I Sverige är det inte många som tror, i vart fall inte på världsreligionernas gudar. Människor kanske tror på något större eller abstrakt andligt, men de är inte religiösa på samma sätt som i många andra länder. Det sekulära samhället har över tid blivit självklart och religion har numera en mycket liten roll i de flesta svenskars vardag. Det innebär också att vi kan ha svårt att förstå vad religion betyder för en människa som tror djupt och innerligt. Svenskar kan närmast beskrivas som religiösa anafalbeter som inte har förmågan att ta till sig att tro på något större kan innebära mer än att be på sin kammare. Detta gäller både enskilda medborgare och styrande politiker.

Ofta är det muslimer som får bära hundhuvudet i debatten om religion i Sverige. Från den politiska högerkanten beskylls muslimer för att förstöra Sverige med fel värderingar. Många gånger är det de synliga manifestationerna av religion såsom hijab eller böneutrop som väcker störst ilska. Det är som att det stör våra ögon och öron att utsättas för uttryck för religion. Det gör oss obekväma. Oförmågan att förstå visade sig också när Rasmus Paludan brände koraner i Sverige. För många var det helt omöjligt att begripa hur det kunde väcka sådan ilska att bränna en bok. Även om man tycker det är självklart att det ska vara lagligt att bränna religiösa texter, borde det vara möjligt att förstå varför en sådan handling gör människor arga och ledsna.

Vi bör också vara medvetna om att även om religion och politik inte bör blandas, så påverkar tron politiken oavsett om vi vill eller inte. I grunden är det en fråga om värderingar. Inom bland annat amerikansk politik har religionens inflytande ibland kommit att bli skräckexempel när pengar strömmar in från fundamentalistiska grupper för att finansiera vissa ståndpunkter. Samtidigt finns det flera sätt som religionen kan driva på för en positiv utveckling. När vi nu minns påve Franciskus livsgärning kommer vi att komma ihåg mannen som öppnade den katolska kyrkan för flera människor. Han talade om miljön, träffade transpersoner och brann för flyktingars rättigheter. Allt detta grundade sig i tron på Gud och det inspirerade också de politiska utspel han gjorde. Även om det inom trosrörelserna finns uttryck som känns aparta för den svenska kulturen, så formar religionen många människors politiska uppfattningar och därför är det centralt att även vi svenskar förstår vad det innebär.