Det Àr som det ska vara under rötmÄnaden. Huvudet blir grötigt i vÀrmen, det kryllar av varsel och aningar, vansinnesdÄden tycks öka och det tycks födas lite fler kor med tvÄ huvuden Àn vanligt. Det Àr mÄnaden dÄ man inte riktigt kan lita pÄ nÄgonting. Inte pÄ datummÀrkningen i kylen, inte pÄ tÄgens tidtabeller. Och tÄgdebatten, att lita pÄ den vore som att luta sig mot ett duschdraperi.
Dagens Nyheter publicerade i början av sommaren en granskning av det svenska jÀrnvÀgsnÀtets underhÄllsskuld, som nu taktar in pÄ 75 miljarder kronor. Bland annat uppmÀrksammades Trafikverkets undermÄliga upphandlingar. Med fokus pÄ lÀgsta pris snarare Àn minsta möjliga trafikpÄverkan kan konstateras att slutresultatet blev uselt: lÀgsta pris blev, sett till slutnotan, inte lÀgst och tidsutdrÀkten blev högsta möjliga. Enligt nuvarande berÀkningar kommer det ta 350 Är att byta ut alla uttjÀnta kontaktledningar och stolpar.
I debatten som följde florerade ett antal missförstÄnd, likt bananflugor kring fruktkorgen.
Det första missförstÄndet var av mer fysisk karaktÀr. NÀr DN hÀvdar att jÀrnvÀgen vittrar sönder mÄste vÀn av ordning klargöra att allt vittrar sönder. SÀrskilt metall, vars primÀra svaghet Àr att det reagerar mot omgivningens luft, vatten och temperatur. Det faktum att metall vittrar, och sÄledes krÀver underhÄll, Àr sÄledes inte en följd av varken ett rÀttmÀtigt straff frÄn gudarna eller en alltför frifrÀsig avreglering. DÀrför Àr det ingenting som kommer lösas av ett förstatligande. Korrossionsskyddsmetoderna Àr desamma oavsett regeringens politiska fÀrg. Skattebetalarna kommer i alla hÀndelser stÄ för notan.
Det andra missförstĂ„ndet handlar om ansvarsfrĂ„gan. Att yla om att âingen tar ansvar för jĂ€rnvĂ€genâ Ă€r inte samma sak som att det pĂ„ nĂ„got sĂ€tt Ă€r oklart vem som bĂ€r ansvaret. Regeringen styr riket. Och Sveriges regeringar har under mycket lĂ„ng tid underlĂ„tit att allokera tillrĂ€ckliga medel till Trafikverket, vilket möjligen ocksĂ„ lett till Trafikverkets osunda fokus pĂ„ lĂ€gsta pris i sina upphandlingar. Samtidigt har Sveriges regeringar ocksĂ„ underlĂ„tit att ta Trafikverket i örat nĂ€r myndigheten ballat ur i andra syften och frĂ„gestĂ€llningar Ă€n kĂ€rnverksamheten.
Det tredje missförstĂ„ndet handlar om fördelningen av arbetsuppgifter i jĂ€rnvĂ€gens ekosystem. Bara för att tĂ„gen inte gĂ„r i tid, till men för bĂ„de privatpersoner och företag, betyder inte det att det praktiska svaret alltid ska handla om att tillsĂ€tta en âkommissionâ (förre kommunikationsministern Björn Rosengren (S)), en âbred jĂ€rnvĂ€gsberedningâ (riksdagsledamot Ulrica Heie (C)), ett krismöte (infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD)) eller ett ânationellt exekutivt rĂ„dâ (SJ:s VD Monica LingegĂ„rd). Det finns ingenting som hindrar SJ:s VD att tillse att de egna tĂ„gen Ă€r hela och rena, i stĂ€llet för att springa pĂ„ möten hos ett fint exekutivt rĂ„d. Det finns ingenting som saknas för att regeringen ska allokera mer statliga pengar till jĂ€rnvĂ€gsunderhĂ„ll. Inga oklarheter mĂ„ste redas ut innan Trafikverket kan göra om sina upphandlingar.
NÀr det gÀller mÄlet, att Sverige ska sluta vara ett uruselt tÄgland, behöver ingenting stötas, blötas eller med gemensamma krafter finurligt överlistas. Att lÄtsas som annat Àr inget annat Àn ett otyg som bör skrapas bort tillsammans med rötmÄnadens matrester.