Ska sanningen fram så hade jag förträngt att Tidöregeringen ens innehöll en jämställdhetsminister. Det är ju inte riktigt jämställdhetsfrågorna som lyfts fram som viktiga trots att de går att få jämställdheten att handla om invandring och hederskultur.
Nej inte ens det har Tidöregeringen försökt att profilera sin jämställdhetspolitisk med. I stället har Paulina Brandberg (L) hamnat i ett politiskt mörker jag inte tror någon politiker vill hamna i. Man kan säga att Paulina Brandberg, till skillnad från Baby i Dirty Dancing, blev kvar i hörnet, och om det är det som fått henne att lämna in så förstår jag henne.
När jag senare på kvällen såg ett inslag på någon av nyhetssändningarna slog det mig att jag visst hade hört talas om Paulina Brandberg tidigare. Men inte för hennes arbete som minister utan för hennes fobi för bananer. För mig blir det ännu tydligare att hon fått ”jobba” i det tysta i en regering som inte prioriterat jämställdhetsarbetet, när hennes eftermäle kommer handla om hennes fobi för bananer.
Nu har Ulf Kristersson kallat in militären i för att ta över posten. Nina Larsson (L), som landets nya jämställdhetsminister heter, har en bakgrund som bland annat befäl inom vårt försvar. Jag kan förstå om Kristerssons tanke är att en militär blir kvar på sin post in i det sista. Precis som soldaten Sven Dufva i ”Fänriks Ståls sägner”, ska Larsson inte släppa någon jävel över bron.
Problemet för Larsson är att hon nu placerats vid en bro där det knappast kommer några fiender. Och skulle det komma några så finns det andra som tar fighten. Där står redan hela SD, justitieminister Strömmer och migrationsminister Forssell redo att sparka ut invandrare med bristfällig vandel.
För några andra tyngre jämställdhetsfrågor än att bekämpa hederskulturen har Tidöpartierna inte på sin agenda. Hederskultur handlar om invandrares våld mot kvinnor och ska naturligtvis bekämpas. Men det finns så många fler frågor som en jämställdhetsminister borde jobba med men som knappast hamnar på Tidöregeringens bord.
Jag tänker bland annat på en helt individualiserad föräldraförsäkring, öka kvinnors löner och möjligheter att utvecklas i arbetet och kraftfulla insatser mot mäns våld mot kvinnor även i de fall där det inte rör sig om hederskultur.
Det finns även stora utmaningar i andra frågor där en jämställdhetsminister också kan försöka påverka. Jag tänker främst på att forska och utveckla kunskap och vårdinsatser gällande sjukdomar som främst drabbar kvinnor. Men även i den fråga hamnar jämställdhetsministern i bakvattnet då skattesänkningar går före de satsningar som krävs för att landets sjukvård ska kunna gå från de kraftiga besparingarna som de tvingas till i dag till att kunna utveckla sjukvården.
I onsdags hade Nina Larsson sin första dag i rampljuset. Jag hoppas det blir fler och av rätt anledningar.
För att som hennes företrädare bara bli ihågkommen för sitt fobi vill hon nog inte bli, även om det kanske är bättre än att inte lämna några som helst spår efter sig.