Som de flesta andra har jag funderat på vad som skulle hända om svenskarna fick göra om valet efter att ha sett valresultatet.
Nu får vi vara med om det.
Det ställer till en hel del krångel och knas men det innebär också några fördelar, den största är att det inte längre går att kalla Sverigedemokraterna ett parti som alla andra.
Mattias Karlsson har under Jimmie Åkessons sjukskrivning polerat bort illusionen av att Sverigedemokraterna skulle värna pensionärerna, boende i glesbygd eller arbetslösa. Partiet är ett renodlat enfrågeparti, deras överordnade fråga är att stoppa invandringen. Man säger det nu rakt ut och man sålde ut alla sina vallöften för att utöva utpressning gentemot övriga partier.
I går kom också en undersökning som visade att det är just invandringsfrågan som får de flesta att rösta på SD. Även här sprack en illusion, den att SD:s sympatisörer i huvudsak skulle vara missnöjda och bittra, outbildade manliga lantisar.
Kanske kan vi då äntligen börja bete oss som folk och prata invandrings- och integrationspolitik utifrån de villkor som de flesta står bakom: att vi ska ha en generös invandring under ordnade former.
Sverigedemokraterna har de senaste dagarna fått stå i stort sett oemotsagda när de påstått att 1: Sverige har en extrem massinvandring. 2. De talar för en tyst majoritet.
Att vara för en minskad invandring är inte detsamma som att vara rasist. Det är det också få som påstått.
Men de flesta av Sverigedemokraternas argument för minskad invandring är grundade på rasism. Det är skillnad.
Alla som röstar på SD är inte rasister, långt ifrån. Men, de röstar på ett rasistiskt parti.
Detta är svårt att förklara och man brukar komma ungefär halvvägs innan nån indignerat ropar att man kallar alla rasister.
Extravalrörelsens viktigaste uppgift blir att beskriva verkligheten så sant och begripligt som möjligt.
Mediernas ansvar vilar här tungt. Det fungerar inte längre att låta alla sidor komma till tals och hävda att det är detsamma som att vara objektiv och allsidig.
Snabba debatter med ja och nej-frågor bör åtminstone kompletteras med djupgående intervjuer med pålästa journalister som kan putta hål på politiska nidbilder.
Bilden av ett Sverige som gått sönder som alla någorlunda insatta visste var ett dåligt skämt, satte sig hos många vilket gynnade framför allt SD. Den vänstervind som man trodde blåste visade sig bara vara en västanfläkt.
SD:s bild av massinvandringen fick också fäste eftersom ingen annan vågade prata om invandring i rädsla av att får höra ”hur det gynnar SD”.
All kritik Stefan Löfven fått, även från de egna leden, för sitt sanslösa påstående att Alliansen sagt sig beredd att regera med SD, kanske också äntligen gör slut på det här SD-klistrandet på varandra. Det har inte gynnat någon och är dessutom en lögn, från alla sidor.
Med alla de lärdomar vi nu fått gratis på bara några dagar hoppas jag på en valrörelse fri från triangulering, med öppna kort och ärligt utsträckta händer.