COP29 – Ännu en stor besvikelse?

Den stora snackisen under klimatkonferensen i Baku var klimatfinansieringen. Konferensen blev ytterligare ett klimatsvek.

Mukhtar Babayev, ordförande för COP29.

Mukhtar Babayev, ordförande för COP29.

Foto: Peter Dejong

Ledare2024-11-23 18:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Sluta förstöra klimatet – det påverkar oss negativt. Så har det låtit från världens allra fattigaste länder. De släpper ut minst, men drabbas allra hårdast av klimatförändringarna. Torka, svält och översvämningar är deras vardag. Lösningen skulle vara att de rika länderna skulle betala sig fria. En slags solidarisk kompensation för att nå Parisavtalets mål. Pengar som skulle kunna gå åt till att lösa problemen som orsakas av deras höga utsläpp. Men ännu en gång blev COP29 – klimatkonferensen i Baku – en stor besvikelse. 

Efter förhandlingar står det klart att EU anser att 200–300 miljarder dollar som ett rimligt mål för klimatfinansiering. Utvecklingsländer kräver minst 1000 miljarder och anser att EU:s nivå är ett skambud. I skrivande stund är det fortfarande två dagar kvar av förhandlingarna, men att något ändras markant är osannolikt. 

Bolivias förhandlare sa under onsdag morgon att det är obegripligt och oacceptabelt att endast erbjuda 200 miljarder. Man förväntas inte kunna enas om ett nytt mål för klimatfinansiering. Hur kan en så stor kris dela oss? Det sägs att det är i tider av kris och konflikt som man kommer samman för att lösa problem. Men girighet och snålhet tar tydligen över. De spridda kraven från länder har gjort förhandlingarna ännu svårare. Det har funnits en hel del siffror som florerat gällande bistånd – 100, 440, 600 miljarder. Men ingen lyssnar på de som faktiskt drabbas. De ekonomier som ofta baseras på landsbruk och därmed påverkar väldigt hårt och negativt av klimatförändringarna. 

Pengarna man efterfrågar ska räcka till klimatanpassningar – så att människor ska fortsätta kunna bo på platser där klimatet förändras. Det är alltför vanligt att människor behöver fly sina hem och blir internflyktingar i sina egna hemländer på grund av klimatförändringar. Pengarna ska också gå till att kunna bygga upp samhällen från extremväder, översvämningar och torka. Och till att ställa om till mer klimatsmarta alternativ. Det krävs också mycket pengar till att reparera skador och se till att man kan bygga upp samhällen igen efter bränder och översvämningar. 

SVT har intervjuat delegater från några av de länder som drabbas allra hårdast. Åtta miljoner i Pakistan har varit tvungna att fly sina hem på grund av klimatrelaterade problem. Det har skapat skador i infrastrukturen värda 30 miljoner dollar. Även Nigerias delegat vittnar om internflyktingar och stigande havsnivåer. 

Lyssnar man på dessa länders verkligheter – och vill man fortsätta använda deras arbetskraft och importera deras varor, så behöver EU göra mer. Men viktigast av allt – vill man att människor ska må bra och att planeten ska ha det bra, så finns det inga frågor att ställa överhuvudtaget. Det är bara att hosta upp pengarna. Allt annat är bara exploaterande. Det blir en slags beroendeställning, där EU vill importera varor från dessa länder, men vill inte betala för de höga kostnaderna som kommer med ett förändrat klimat.  

På klimattoppmötet hade man kanske inte heller förväntat sig alltför mycket. Sveriges klimatpolitik är bara toppen av det smälta isberget. Även om Sverige är sämst i klassen så verkar resterande länder inte heller vilja göra särskilt mycket. Det är en stor besvikelse. 

Gotlands Folkblad

Det här är en ledare från Gotlands Folkblad. Ledarsidan är oberoende socialdemokratisk.