I ett Instagraminlägg berättade Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson nyligen om sitt möte med sin finska motsvarighet, Antti Lindtman. ”I dag har vi socialdemokrater i Sverige och Finland tagit ett viktigt steg för att stärka vårt gemensamma säkerhets- och försvarsarbete”, skrev hon.
Hon berättade även att de socialdemokratiska partierna ska upprätta en ”svensk-finsk säkerhetskommitté. Denna ska fokusera på ”stärkt beredskap, gemensam analys av försvarsutmaningar, möjliga samarbetsprojekt och hur vi stärker det nordiska inflytandet inom Nato.
De socialdemokratiska oppositionsledarna diskuterade också möjligheterna till ett fördjupat samarbete mellan Stockholms amfibieregemente och Nylands brigad i Finland. Även en gemensam militär enhet för att skydda Finlands och Sveriges kustområden fanns på agendan.
Att oppositionen för dialog med systerpartier i Norden är i sig inget märkligt. Men att oppositionspartier inte bara sitter och snickrar ihop en egen parallell säkerhetspolitik, utan lanserar ett eget skugg-säkerhetsråd, är direkt olämpligt.
Det är inte rimligt att Socialdemokraterna från oppositionsbänken ger sig ut och bygger upp en alternativ utrikespolitisk struktur utan varken förankring i regeringen eller folkets mandat. Att kalla det ”nordiskt samarbete” mellan två oppositionspartier som inte har något regeringsansvar är en skönmålning. Det handlar snarare om att försöka positionera sig som en maktfaktor. Det är inte ”samarbete” att sätta inhemsk partipolitik framför nationens intresse.
Det blir inte mindre magstarkt av att S in i det sista motsatte sig ett svenskt Natomedlemskap. När det politiska läget tvingade partiet att svänga våren 2022, gjorde man det motvilligt och försökte ändå få det att låta som att det var S och Magdalena Andersson som lett Sverige in i Nato.
Nu bygger partiet vidare på den berättelsen genom att uppträda som en skuggregering i försvars- och säkerhetspolitiken. Det duger inte. Sverige har inte råd med dubbla budskap i en av vår tids mest avgörande politiska frågor. Regeringen talar för Sverige – ingen annan.
Föreställ er det omvända. Att S satt vid makten och att Sverigedemokraterna, som då vore i opposition, åkte till Helsingfors för att träffa Sannfinländarna och bilda ett eget säkerhetspolitiskt forum vid sidan av regeringen.
Reaktionerna hade varit omedelbara – och rimliga. Magdalena Andersson hade hållit presskonferens, regeringen hade kallat till utskottsmöte, och hela det offentliga samtalet hade fyllts av varningar om oansvarigt agerande, splittring i utrikespolitiken och hot mot rikets säkerhet.
Men nu är rollerna omvända, och tystnaden från många håll talar sitt tydliga språk. Det är precis som att Socialdemokraterna alltid kan spela efter egna regler. Men säkerhetspolitiken är en nationell angelägenhet som inte får reduceras till ett partipolitiskt PR-projekt.