Det pågår just nu någon sorts tävling i att fjärma sig från tjänstemannaförslaget till ny skolorganisation. Socialdemokraterna gör exempelvis sitt bästa för att framhålla sig som alla skolors försvarare och försöker limma tjänstemannaförslaget på Centerpartiet. Och företrädare för Centern klev i GA i går fram och kritiserade förslaget i hårda ordalag.
– Det är ett dråpslag mot den gotländska landsbygden, sade exempelvis fullmäktigeledamoten Anders Thomasson.
Samtidigt visste naturligtvis både socialdemokrater och centerpartister och alla andra politiker vad inriktningen skulle bli på det de skulle få, när de bad tjänstemännen göra sin utredning. Även om det fanns ett par skillnader mellan de borgerliga och vänstern, när det gällde vilka förutsättningar man ville ge utredningen, så hade ju inriktningen i förslaget blivit ungefär densamma hur som helst. Dessa förslag till nedläggningar av skolor faller ju inte från en blå himmel. Även om vi inte varit i exakt den här situationen förr, så påminner den ju inte så lite om tidigare tjänstemannaförslag som politiken inte velat eller kunnat förmå sig att genomföra.
Något måste göras för att hantera det bristande underlaget för somliga av Gotlands alla skolor. Då går det inte att avvisa alla förslag till förändringar. För att vara rättvis mot kritiska företrädare för Centern, så gör de heller inte det. De är kritiska mot delar av förslaget, men förnekar inte behovet av åtgärder.
Å andra sidan tycks de vara kritiska mot OLIKA delar av förslaget, beroende på vilken bygd de är förankrade i. Vilket inte gör det helt lätt att enas om ett förslag.
Socialdemokraterna verkar däremot se detta som ett tillfälle för oppositionspolitik av den allra billigaste sorten. Frågan är om de kommer undan med det i längden.
Min förhoppning är att utredningen, när den blir offentlig, är av så hög kvalitet att den mer eller mindre framtvingar en saklig diskussion. Hittills är det ju i stort sett bara känt vilka organisationsförändringar som utredningen föreslår, medan underlaget för förslagen är höljt i dunkel. Förslagen som skapar missnöje är alltså väl kända, medan vi bara fått de vaga konturerna av de fakta och förutsättningar som fått utredningen att dra sina slutsatser.
Ju konkretare och mer överhängande problemen framstår som, desto tydligare blir att inaktivitet inte är något hållbart alternativ. Då finns kanske det underlag för en konstruktiv offentlig debatt som tycks otillräckligt i dag.