Strandskyddet kom till på 1950-talet för att tillgodose allmänhetens tillgång till strandområden. Det är en slags förstärkt allemansrätt som innebär en stor inskränkning i äganderätten eftersom strandskyddet förhindrar bebyggelse inom 100 meter från vattenlinjen. Det hindrar enskildas möjligheter att fritt förfoga över sin strandnära fastighet. 1994 breddades syftet för strandskyddet – det skulle nu också skydda växter och djur.
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår nu att riksdagen ska säga ja till regeringens förslag som innebär flera lättnader i strandskyddsreglerna. Förslaget, som föreslås börja gälla redan den 1 juli i år, innebär bättre möjligheter att bygga eller vidta åtgärder i strandnära lägen. Det är en välkommen utveckling.
Det generella strandskyddet ska enligt förslaget inte längre omfatta små vatten (sjöar mindre än en hektar och vattendrag smalare än två meter) och vatten som anlagts i modern tid, det vill säga efter den 30 juni 1975. Det innebär en större möjlighet att anlägga vatten och våtmarker utan att riskera att det innebär förbud mot att bygga i närheten. Det är bra för såväl natur som för de som vill bo nära den.
I enskilda fall ska strandskydd få införas för små vatten med särskild betydelse för strandskyddets syfte.
Vidare ska kommuner enklare kunna besluta att strandskyddet inte återinträder när de antar en ny detaljplan, det vill säga de regler som styr bebyggelsen inom ett visst område.
För landsbygden är ett bättre anpassat strandskydd efterlängtat. Det är en absurd ordning att ett anlagt dike skulle kunna vara ett hinder för utveckling. Dagens strandskydd hindrar kommuner från att skapa attraktiva boendemiljöer på landsbygden. Fokus behöver vara på behovet av bostäder, och utvecklingen av jobb och verksamheter måste ges en större roll. I glesbygdskommuner har strandskyddet kunnat hindrat utvecklingen av mer attraktiva bostadsområden. Därför är en decentralisering av besluten och ett ökat inflytande av kommunerna bra. De ska ha möjlighet att bestämma vilka strandområden som ska bevaras och vilka som kan bebyggas.
Beslutet som nu ligger på riksdagens bord för omröstning den 14 maj är ett bra första steg. Men strandskyddet behöver bli än mer anpassat, flexibelt och ändamålsenligt. I väntan på att strandskyddet på allvar ses över i syfte att ge det privata ägandet större betydelse, är det en välkommen utveckling som gynnar landsbygden.