Tisdag 25 februari kom nyheten att medieföretaget Mittmedia och norska företaget Amedia köper Hall Media, med bland annat Jönköpings-Posten (Köpet ska nu bedömas av Konkurrensverket).
Det väckte inte uppmärksamhet utanför mediebranschen. Antagligen hade uppmärksamheten varit större för 20 år sedan.
Mittmedia är ett stort medieföretag med nästan 30 tidningstitlar. Huvudägare är Bonnier, Sveriges största tidnings- och medieägare. Amedia äger också en del av Mittmedia.
Med köpet av Hall Media ökar Bonnier och Amedia sitt tidnings- och medieägande i Sverige. I fjol köpte Sveriges näst största tidningsägare, Schibsted, via norska Polaris medieföretaget Stampen som ger ut bland annat Göteborgs-Posten.
Det skedde med ett par av de få kvarvarande mindre tidningsägarna i Sverige, Nya Wermlands-Tidningen och Västerbottens-Kuriren.
Det här är kanske detaljrikt. Men det handlar om att tidnings- och medieägarna i Sverige blir färre och större.
I årtionden ägde Bonnier drygt en femtedel av svensk dagspress, i upplaga eller omsättning. Nu ökar Bonnier från den nivån. Näst största tidningsägare, norska Schibsted, ökar också tidningsägandet, direkt eller indirekt.
Man kan undra över varför pressens, och mediers, mer koncentrerade ägande på färre aktörer inte väcker nästan någon debatt alls numera. För drygt 20 år sedan var Dagens Nyheters ägare Bonnier på väg att köpa Svenska Dagbladet. Det väckte en debatt om ägarkoncentration av massmedierna. Köpet uteblev.
I dag finns en mängd information, inte sällan mindre pålitlig, på internet. Medielandskapet har blivit mer vildvuxet.
Stora globala mediejättar som Facebook, Google, Netflix med flera konkurrerar i Sverige om annons- och prenumerantintäkter och mediekonsumenters uppmärksamhet.
Att äga svenska medier, som tidningar, har blivit riskabelt när köpare och annonsörer minskat och därmed intäkterna. Bara stora ägare tycks ha uthållighet och resurser för medieägande.
Att någon alls vill äga medier, när tidigare ägare drar sig ur som nu de av Hall Media, bidrar till att få kritiserar att några stora skandinaviska medieägare blir större. De är ju i alla fall inte globala, amerikanska giganter och kan rent av utgöra en motvikt mot jättarna.
Stora skandinaviska mediebolag och amerikanska mediegiganter är inte arbetarrörelsen närstående. Och det är länge sedan arbetarrörelsen var stora tidningsägare.
För 30 år sedan, innan arbetarrörelsens företag för morgontidningar gick i konkurs, ägde arbetarrörelsen nästan lika stor del av pressen som Bonnier. Den tiden är förbi. Några få socialdemokratiska tidningstitlar eller ledarsidor finns i alla fall kvar, som denna.