Trots att det är förbjudet att både ta kort och filma i skolan, händer det fortfarande, stod det i meddelandet och vårdnadshavare fick vidare veta att eleverna ”fått chansen att bättra sig”. Det uttrycktes från skolans sida att de hoppas att eleverna gör det. En glad smiley-gubbe avslutade meddelandet.
Kände mig först inte ett smack "tilltalad" eftersom sorken inte har med sig någon telefon till skolan. Jag hade mellan raderna läst in att vi föräldrar borde ta ett snack med våra ungdomar om vett och etikett kring fotografering. Kränkande fotografering. Men det var ju inte det det stod. De ”hoppas att eleverna ska bättra sig”. Hur då? Den som nått årskurs åtta eller nio utan att fatta att klasskompisar inte gillar att bli fotograferade i duschen, eller plåtade halvnakna i färd med att byta till gympakläder, behöver en riktigt bra föreläsning. Nyss.
Utgår såklart från att vårdnadshavarna till de elever som missbrukat sina telefoner, och faktiskt eventuellt begått ett brott, får bättre briefing om händelsen än det allmänna muntra tillropet om hopp om bot och bättring. ”Vi har problem med mobiler i omklädningsrummet”. Det låter som en underdrift. Världen kan ju fullkomligt rasa ihop för den som blivit fotograferad mot sin vilja i en situation ingen annan ska ha tillgång till. Vars kropp sedan kan valsa runt för mångas åsyn i spridda meddelanden.
Att jag först inte kände mig berörd av meddelandet byttes i ett ”tänk om jag är mer berörd än jag fattar”. Frågade tonåringen om han blivit utsatt, om det förekommit mobilfotande av honom. Nej, men så nästa tanke. Hur länge ska han lyckas klara sig ifrån det? Om problemet är utbrett och skolan inte förmår ta hand om mobiltelefoner under lektionstid?
Här har vi manat om vikten av att duscha efter gymnastiken. Ibland undrat varför handduken är torr i gympapåsen. Hur kan skolan ens tjata med sin uppmaning om att inte hoppa över duschen om de inte lyckas skapa en trygg duschmiljö?
Det var så skönt när duschstängerna först kom på tal. Den lilla enkla åtgärden att avskärma intvålningen från insyn. Duschdraperier i de kollektiva duscharna bör ha fått fler elever att tvätta sig mer ingående efter gympan. Men så ska missbruk av mobilkameror i omklädningsrum ändå lyckas föreviga det som ingen behöver se. Skäms ta mig f-n!
Alla elever har rätt till en skolmiljö där utbildningen präglas av trygghet och undervisningen av studiero. Det svaret lär alla få, som frågar Skolverket om vad som gäller. Idrott ett ämne som alla andra. Omklädningen tillhör lektionen. Så varför är mobiltelefonerna närvarande?
När skolminister Lotta Edholm (L) nyligen tog emot en utredning med förslag om ett nationellt mobilförbud i skolan sade hon:
– Blotta närvaron av mobiltelefoner har en negativ inverkan på elevers arbetsminne.
Hon pratade också om att Sverige har ett historiskt kunskapstapp i skolan.
Om inte mobiltelefonerna försvinner från omklädningsrummen, eller hyfs tar plats i mobilkameraanvändningen, så riskerar skolan att tappa elever från idrotten. Har svårt att förebrå den ungdom som inte vill gå dit och utsätta sig för kränkning.
Medan politikerna diskuterar hur omfattande mobilförbudet i skolan ska vara pågår ”problemen i omklädningsrummen”. Fattar inte varför skolorna ser sig nödgade att invänta ett nationellt mobiltelefonförbud för hela skoldagen för att agera mot generande oönskad fotografering. Verktyg som behövs för den här operationen finns redan i rektorns och lärarnas verktygslåda. De får enligt skollagen omhänderta mobiler för att förebygga kränkande fotografering eller filmning i omklädningsrum och duschar.
Skolmiljön ska vara trygg. Punkt.