– Det är en ynkedom att Gotlands befolkning inte förmår förse ön med ett uppväxande släkte. Så minns jag att skoldirektören på Gotland, Peter Molin, sade några år efter millennieskiftet då Gotlands skolkarta skulle ritas om. Babyboomen med stora barnkullar i början på 90-talet hade passerat. Kullarna hade plötsligt krympt. Det fattades barn att fylla skolhus med.
Nu är det dags igen. Gotlands befolkningssiffror har för första gången på många år stagnerat, säger nuvarande utbildningsdirektören Torsten Flemming. 25 procent av eleverna i norra Visby försvinner. Det sker samtidigt som Vuxenutbildningen växer och behöver nya lokaler. För att regionen ska slippa bygga nytt för 192 miljoner hänger nu Polhemskolan på gärsgårn.
Oväntat som en blixt från en solig skolhimmel. För inte kan skolpolitikerna lägga ner en välfungerande och populär Visbyskola? Det är väl dåliga skolor på landet det brukar snackas om när det är skolöversyn? Ungefär så har jag uppfattat att snacket gått, förvånade föräldrar emellan, om nedläggningsförslaget gällande Polhemsskolan.
Men då har jag nyheter för de vårdnadshavarna. Det finns inga ”dåliga skolor” på den gotländska landsbygden. På landet finns skolor med färre barn än på Polhemskolan. Men de är inte dåliga. Där finns behöriga lärare som gör ett fantastiskt jobb. Obehöriga som också gör det. Precis som i stan.
När föräldrar på Gotland känt sig nödgade att kliva upp på barrikaderna för att rädda en hotad skola, så har den skolan oftast legat på landsbygden. Just nu utspelar sig en ovanlig skolstrid på ön, när vårdnadshavare till skolbarn i Visby kämpar för att få behålla sin skola.
Men situationen för den hotade Polhemskolan blir inte bättre av att kritiker "snackar ner" andra skolor som hellre borde försvinna än en i norra Visby. Det blir som Bockarna Bruse ungefär, när trollet undrar vem som klampar på bron. "Nej nej nej, ta inte mig, ta den som är efter mig!”
Jag har stor och djup respekt för föräldrarnas engagemang för barnens skola och utbildning. Heja er – verkligen - kämpa för er skola!
Men samtidigt blir jag provocerad av argumenten mot den aktuella nedläggningen – när jag hör dem som att det inte framgått att skolnedläggningsförslag på Gotland också tidigare rört skolor med hög kvalitet, omvittnat goda studieresultat och väldigt nöjda föräldrar. Sådant har inte hindrat skolor från att hamna på besparingslistan förr.
Att politikerna ”hellre borde lägga ner skolor som blir bortvalda så att de bra skolorna kan få leva vidare”, är en åsikt som framkommit i den pågående striden.
Men i den ”bortvalda skolan” finns elever och vårdnadshavare kvar som inte valt bort och som aldrig skulle instämma i att det är kvalitetstid för vårdnadshavare och barn att samåka i bil mot en Visbyskola. Jag hoppas att det pågår en kontinuerlig uppföljning, från regionens sida, för att utvärdera familjers val av skola. Kanske rent av åtgärder för att förbättra den skola som valts bort. Om bortvalet gjorts av kvalitetsskäl, snarare än att livspusslet styrt.
Skolornas placering på Gotland påverkar väl rimligen hur folk flyttar, väljer att bo, leva, och starta företag. Om vi vill att det ska vara möjligt att leva och verka över hela Gotland – och det vill vi - behöver det finnas en skolorganisation som gör att det funkar. Både i Visby och på landet.