I en artikel på Helagptland.se får vi ta del av Pigge Werkelin och hans nya affärsidé. Nu tänker han hyra ut bord och stolar vid Norderstrand för de som vill avnjuta en medhavd måltid vid strandkanten. Säga vad man vill om Pigge Werkelin, men i mina ögon är han bilden av en sann entreprenör. Det formligen sprutar idéer ur honom och det är sällan han själv som förvaltar de idéer som håller och blir långsiktiga affärsverksamheter då nya idéer pockar på uppmärksamheten.
Hans nya idé bygger på det sug som vatten har på de flesta av oss. Vem vill inte sitta vid en strand i solnedgång med god mat, god dryck och i goda vänners lag. På Gotland är just detta svårt att göra i organiserad form. På grund av strandskyddet är det få restauranger som kan erbjuda just det Werkelin och hans kompanjoner Eva Werkelin och Mattias Andersson nu vill få till. En verksamhet de döpt till ”Strandbord”.
Nu har entreprenörerna tänkt till angående strandskyddet och kommit fram till att den service de nu vill erbjuda inte strider mot lagen. Vi har ju tidigare blivit uppmärksammade på en hel del verksamheter som stoppats då de inte fått den strandskyddsdispens som krävts. Men då har det alltid rört sig om verksamheter som krävt bygglov. Exempelvis kiosker eller restauranger. Bord och stolar kan knappast ses som något bygglovspliktigt.
Men vad säger egentligen lagen om strandskydd?
På Naturvårdsverkets hemsida kan vi läsa: ”Strandskyddet syftar till att långsiktigt 1) trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och 2) bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten.”
Bord och stolar på Norderstrand kan knappast anses störa goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten i någon större utsträckning. I alla fall inte om man jämför med de tusentals badsugna som vallfärdar till öns stränder under varma sommardagar.
Däremot kan jag se problem med den första punkten. När kiosker och mindre restauranger nekats strandskyddsdispens har det ofta påpekats att de ”privatiserar” stranden. Det område som de verksamheterna upptar, inklusive området där kunderna rör sig, blir ju inte längre ”allmänna”. På ett liknande sätt kommer ”Strandbord” att ”privatisera” ett, eller flera, områden på Norderstrand. Men det gör ju också badarens solstol eller utlagda badlakan. Och till skillnad från kiosker lär Werkelins bord och stolar tas bort när de inte används, precis som solstolen och badlakanet.
Från regionens sida uttrycker man att ”Strandbord” ligger i en juridisk gråzon och att man just nu ger grönt ljus, men samtidigt ser över hur verksamheten ska tolkas enligt lag.
Miljö- och byggnadsnämndens ordförande Andreas Unger (M) ser inga direkta problem med ”Strandbord” men ställer i helagotland.ses artikel frågan: ”Kan man profitera på allemansrätten?”
Och det är där jag också landar. Om ”Strandbord” är en verksamhet som får fortgå riskerar vi då att få fler liknande verksamheter runt omkring på öns stränder? Jag tänker då inte bara på bord och stolar till måltider i solnedgång, utan även på uthyrning av solstolar som i mängder breder ut sig över öns stränder.
Men även där ser jag att hjärnorna bakom ”Strandbord” tänkt till. Deras första test görs nedanför Visby Strandby som ingår i Werkelins bolagssfär. Något som gör förvaring och transportering av bord, stolar och tillbehör enkel. Inga bord behöver ständigt stå på stranden utan bärs dit när det ska användas. Vid Norderstrand har även Matmarknad Gotland dragit i gång med flertalet foodtrucks, korvmoj på hjul, med streetfood, ”snabbmat”, från så gott som hela världen.
Som affärsidé är ”Strandbord” lysande. Naturen, logistiken och närheten till hämtmat gör det enkelt att driva om priset är det rätta för kunderna. Frågan är om det är så enkelt som det verkar utifrån lagstiftningen.
Återigen ser vi hur entreprenören Pigge Werkelin och hans idéer, utmanar regelverket.