Det talas mycket om vikten av en god primärvård. Den ska vara en fast punkt att vända sig till för medborgarna, när de inte har hälsan. Primärvården ska arbeta förebyggande och se till att specialistvården inte överhopas av patienter. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) skriver:
"Primärvården är basen och navet i vården och behöver samspela med den specialiserade vården, den kommunala omsorgen och socialtjänsten samt andra intressenter som behövs utifrån patientens perspektiv."
I Verksamhetsplan 2021 för Hälso- och sjukvårdsförvaltningen skriver man:
"God och nära vård handlar om en systemomställning till syfte att säkerställa en god och jämlik hälsa för invånarna på Gotland. Arbetet med omställningen pågår nationellt såväl som lokalt. Den demografiska utvecklingen på Gotland innebär att en omställning här är särskilt angelägen, då vi redan idag har en större andel äldre än övriga regioner och den andelen kommer att bli än större."
Bland målen för primärvården i verksamhetsplanen så vill man att andelen av dem som söker kontakt ska kunna få kontakt samma dag, på telefon.
Men bara för att man får tala med någon på telefon så innebär det ju inte att man blir en glad patient och medborgare. I dagens GA publiceras en insändare – i den vänstra spalten – av en skribent som kontaktade sin vårdcentral för att han ville ha en hälsoundersökning. Men han nekades en sådan och hänvisades till en annan del av vårdapparaten.
Är inte hälsokontroller och förebyggande insatser just sådant som primärvården ska ägna sig åt?
Om detta vore en enskild händelse skulle det mest ha ett anekdotiskt värde. Men både i första och andra hand får man ju höra alltför många historier om hur vården ransoneras eller görs svårtillgänglig. Jag har ju dessutom själv erfarenheter i närtid från kontakter med primärvården i två olika ärenden. I ena fallet uppmanades jag att höra av mig i slutet av den därpå följande månaden. I det andra, ett enkelt intygsärende, kunde jag möjligen beredas en tid två månader senare.
Varken i det ena eller andra fallet kände jag mig speciellt hjälpt.
I landet med fri sjukvård blir privata sjukvårdsförsäkringar allt vanligare. Enligt siffror från fjolåret rörde det sig då om cirka 680 000 svenskar som betalat för denna tjänst, eller fått den betald av arbetsgivaren som inte anser sig ha råd med anställda som väntar på vård. Nästan en fördubbling på ett decennium. Jag vet ju också hur nöjda de är, som på detta sätt försäkrat sig om en tillgängligare sjukvård.
Vården är felorganiserad i Sverige och har fel incitament. Det gäller inte minst primärvården, som behöver reformeras i grunden.