NĂ€r en ask med jordgubbar visar sig vara ovĂ€ntat dyr brukar de flesta fundera en extra gĂ„ng. Ăr det fortfarande vĂ€rt att köpa lika mĂ„nga jordgubbar som planerat, eller borde pengarna i stĂ€llet lĂ€ggas pĂ„ nĂ„got annat? Den avvĂ€gningen verkar dock vara helt frĂ€mmande nĂ€r en regering beslutar om infrastrukturprojekt för mĂ„nga miljarder.
Det tycks vara nĂ€rmast en naturlag att vĂ€gar, jĂ€rnvĂ€gar och andra byggen alltid blir dyrare Ă€n vad som frĂ„n början var tĂ€nkt. Men en ny rapport frĂ„n Riksrevisionen (29/6) visar att kostnadsökningarna bottnar i flera brister hos bĂ„de Regeringskansliet och Trafikverket. Granskningen strĂ€cker sig över tio Ă„r tillbaka i tiden, och inkluderar alltsĂ„ flera regeringar. Men talande Ă€r att mellan 2014 och 2018 ökade kostnaden för projekt i den nationella planen med 39 procent i snitt, motsvarande 58 miljarder kronor. Ett exempel Ă€r OstlĂ€nken genom Ăstergötland, vars kostnad steg med 10 miljarder kronor.
Om kostnaderna ökar dÄ byggarbetet redan Àr i gÄng Àr det svÄrt att tvÀrt avbryta det hela. Men sÄ Àr oftast inte fallet, visar det sig. I stÀllet sker den kostnadsmÀssiga expansionen under planeringen. Det Àr i sig inget konstigt att kostnader justeras nÀr en vÀg eller jÀrnvÀg utformas pÄ skrivbordet. Desto mÀrkligare Àr att regeringen inte reagerar pÄ de nya kalkylerna genom att Àndra eller ompröva besluten.
En del av skulden kan ocksÄ lÀggas pÄ Trafikverket, som av allt att döma inte utnyttjar möjligheten att lÀra av tidigare felberÀkningar. Trots att sÄ mÄnga byggen blivit mycket dyrare i slutÀndan fortsÀtter myndigheten att rÀkna för lÄgt i den första kostnadskalkylen. Ett skÀl till det, enligt Riksrevisionen, Àr att slutrapporter frÄn tidigare projekt sÀllan lÀses inför att nya ska planeras. Med hjÀlp av sÄdana rapporter hade andra projektledare kunnat lÀra av tidigare misstag, men ofta bedöms lÀsningen ta för lÄng tid.
Trafikverket fortsĂ€tter alltsĂ„ att leverera bristande kostnadskalkyler, som regeringen i sin tur baserar besluten pĂ„. NĂ€r mer trĂ€ffsĂ€kra berĂ€kningar kommer senare i processen gör det ingen eller liten skillnad. Det Ă€r knappast ett sunt förhĂ„llande mellan regering och myndighet, medan alla som betalar skatt fĂ„r lĂ€gga ut det som saknas mellan kostnadskalkyl och verklighet. PĂ„ Riksrevisionens artiga sprĂ„k Ă€r bedömningen att det finns âstor förbĂ€ttringspotentialâ.
Att stora kostnadsökningar Àr mer regel Àn undantag inger knappast förtroende inför pÄgÄende och kommande byggen. Men dessvÀrre lÀr politiker Àven fortsÀttningsvis tycka att det Àr mer attraktivt att ta spadtag och klippa band Àn att granska kostnadskalkyler och ompröva beslut. MÄnga ser det ocksÄ som ett löfte att ett projekt ska genomföras, nÀstan oavsett hur dyrt det blir i slutÀndan. Men det bÀsta vore om sÄdana löften till vÀljarna ocksÄ gÀllde hur mycket nÄgot fÄr kosta.