Ledare: Skattefritt ISK ökar självständigheten

Det brukar sägas att man i Sverige bara kan bli rik på kapital. Det ligger något i det.  Att enbart spara det som blir kvar av lönen varje månad ger inga stora belopp över tid. Därför krävs det att investera pengarna, till exempel på börsen. 
Det är därför välkommet att regeringen sänker skatten på investeringssparkonton, ISK, i höstbudgeten. Från och med nästa år kommer de första 150 000 kronorna att undantas från skatt. 2026 höjs beloppet till 300 000 kronor. Det är ett generöst belopp. Bara var fjärde person av Sveriges knappt fyra miljoner ISK-innehavare har mer pengar än så på kontot.
Och fler ska det bli. Med mer generösa villkor för sparande, kan fler skapa sig en bättre framtid. Författaren Jan Guillou kallade detta för dra åt helvete-pengar, alltså att man har råd att lämna sina dåliga arbetsgivare eller partner. För några år sedan var den så kallade ISK-feminismen på ropet från högerhåll, vilket i praktiken innebar samma sak: ju bättre ekonomi, desto större självständighet.

Ett enkelt exempel illustrerar detta. Om en person lägger en hundralapp i månaden på hög mellan 20 års ålder och pensionen vid 65 har den 54 000 kronor på kontot, i dagens penningvärde. Men om pengarna i stället hade lagts på börsen med sju procents årlig avkastning, hade personen haft 354 000 kronor till pensionen – alltså 300 000 kronor mer.
Självklart kan personer i olika skeenden av livet ha varierande möjligheter att spara. Diskmaskiner kan gå sönder och man kan bli av med jobbet. Men om något stärker det argumentet för varför staten borde underlätta sparande. Ekonomiskt självständiga personer klarar kriser bättre.

Men sedan sparformens införande har ISK fått kritik för att vara gynnat skattemässigt. Det är missvisande. Traditionell beskattning på aktiekonton innebär att du betalar 30 procent på vinsten, och i förlängningen inget på eventuella förluster. ISK fungerar annorlunda. Där betalas en schablonskatt om 30 procent på en liten del av kapitalet som varierar med statens lånekostnader, oavsett vinst eller förlust.
I lågräntetider med en stark börs har ISK varit fördelaktigt. Därför är det inte särskilt konstigt att missnöjet från vänsterhåll började gro just under 10-talets börsrally. Men efter solsken kommer regn.
Pandemirasen på börsen innebar att de med traditionella aktiekonton slapp betala skatt när deras tillgångar rasade i värde. Men samtidigt fortsatte ISK-innehavarna att beskattas, trots att många förlorat mycket pengar. Inflationen och de höjda räntorna påverkade också ISK negativt när schablonbeskattningen höjdes. Argumentet sparformen skulle vara en gräddfil för rika föll alltså platt så fort det började blåsa.
 
Oavsett vilken sparform som är bäst, är det bra att regeringen sänker trösklarna för den som vill öka sin ekonomiska självständighet. För ägande i sig är något positivt. Det finns en grundläggande tillfredsställelse i att kunna ta ansvar för sitt liv, och för många börjar den resan med att öppna ett investeringssparkonto.