På samma sätt som jag tror att alla människor älskar synen av solglitter i en havsyta, tror jag att varenda människa också älskar ett knallgult blommande rapsfält. Sedda från ovan bidrar nog de gula inslagen i lapptäcket till en mer trivsam arbetsmiljö för varenda pilot.
Men de senaste dagarna har än den ena, än den andra P4-kanalen gjort lokala intervjuer på nationellt fenomen; det kan bli färre gula blommande rapsfält framöver när det inte längre blir tillåtet att använda vissa bekämpningsmedel.
För den rapsodlare som drabbas av skadeinsekter är det plågsamt att se hur rapsjordloppa, kålbladsstekel, vivlar, skidgallmygga och kålmal mumsar. Det är verkligen inget fel på de små insekternas aptit. Sveriges Frö- och växtodlare beskriver till exempel kålbladsstekelns larver som ”glupska rackare som på kort tid kan kaläta ett rapsbestånd och lämna skelettliknande rapsblad efter sig”.
Angriparna går att bekämpa med insektsmedel, men arsenalen krymper efter att EU-kommissionen i många år nu velat att begränsa användningen av de bekämpningsmedel som går att koppla till det minskade bi-beståndet.
Det finns fortfarande medel som får användas, men som med så mycket annat följer ibland en utveckling av resistens. Insekter, svampar och ogräs kanske inte bekommer sig av bekämpningsmedlet. Och då står odlaren där med nedlagt arbete utan skörd, pengarna inte i sjön, men i en aväten åker. Och kanske med många mätta kålmalar.
Den gotländske rapsodlaren Torbjörn Kotz i Vall säger i den intervju P4 Gotland gjort om de befarat krympande arealerna av raps att färre bekämpningsmedel ökar risken för resistens och kan leda till att rapsodlingen hotas.
Att läget är allvarligt i oljeväxtodlingen säger också Albin Gunnarson på Sveriges frö- och oljeväxtodlare (SFO) till lantbrukstidningen ATL.
Jag använder rapsolja flitigt och vill inte vara utan den. Unnar varenda raps- och rybsodlare en maffig skörd. Genom att ha placerat bikupor i en rapsåkerkant har jag förhoppningsvis också bidragit till någon procents högre skörd, än vad som skulle ha varit fallet annars.
Så på internationella bidagen, 20 maj, vill jag föra inte bara rapsodlarnas resonemang för överlevnad, utan också binas. Att som biodlare se bina flyga in i kupan, överlastade med "pollenbyxorna" alldeles gulgröna, är en glädje. Rapshonung är en len och krämig lycka.
Vi vet vi ju att alla insektsmedel kan vara skadliga för bin och andra pollinerande insekter. Så det bästa vore väl om det fanns grödor som klarade sig helt utan sprutning. Det önskar jag på bi-dagen; fler motståndskraftiga rapssorter.
Och om det går att förädla fram raps som ger större skördar, så varför inte försöka få fram en sort som ger mer nektar också.
Honungsbin och humlor är de viktigaste pollinerarna av lantbruksgrödor i Sverige. De kan öka skörden. Vi behöver vara lika rädda om dem som om våra lantbrukare. De måste funka tillsammans.
I ett blommande gult rapsfält i Skövde hittade P4 Skaraborg en rapsodlare att intervjua. Robert Fredriksson som låtit kryp och fåglar ta fighten i hans fält. Som eko-odlare har han ett annat knep än bekämpningsmedel för att hålla skadedjur borta: en ”beetle bank”. Han har ett orört område inne i skiftet där de som äter skadegörarna har sin fristad. Nyckelpigor, jordlöpare och fåglar får ta hand om skadeinsekterna i hans obesprutade fält. Han har skapat lokaler för skadegörarnas fiender. Nyttoinsekter.
Ska vi ha rapsmassaker eller pollineringskollaps? Dum rubrik va! Vi ska inte ha något av det. Vi kanske också kan bli bättre på att hjälpa fiendens fiende.