En av orsakerna till att jag beskriver den samlade borgerligheten som en enhet är att det ibland är svårt att veta vilket parti som står för vilken politik då det förändras genom åren. Det är då lättare att beskriva politiken partierna driver som en borgerlig politik, för den hålla oftare ihop över tid. Utifrån den iakttagelsen är jag inte speciellt förvånad över att politiker från borgerliga partier byter parti. Vi har i dagarna sett två exempel på detta här på Gotland.
När Simon Härenstam våren 2017 lämnade Moderaterna var det ett tydligt politiskt ställningstagande. Härenstam som var gruppledare för M i regionen var inte nöjd med partiets nationella närmande till Sverigedemokraterna och lämnade av den anledningen partiet och sina politiska uppdrag. Härenstams sätt att hantera Moderaternas högersväng gav upphov till stor medial uppmärksamhet inte bara på Gotland utan i hela landet. Jag uppfattade Härenstams hanterande av sitt politiska arbete som mycket rakryggat och ett ställningstagande från hjärtat. Det har nu gått snart tre år sedan Härenstam lämnade både M och politiken, men för ett år sedan tog han ett nytt steg in i den politiska värmen då han blev invald i Liberalernas lokala styrelse. Till Helagotland.se sa han då att Liberalernas politik ligger nära den som Fredrik Reinfeldt drev som Moderaternas partiledare. I söndags tog han ett steg till då han valdes till ordförande för Liberalerna på Gotland.
En politiker som gått år andra hållet är Johan Thomasson som för ett år sedan aviserade sin politiska avgång vilken fullföljdes under hösten. Thomasson har tvärtemot Härenstam varit extremt tyst i sin kritik mot sitt tidigare parti, Liberalerna. Orsaken som låg bakom att han lämnade politiken var enligt honom själv att han tappat gnistan. Att Thomasson skulle lämna Liberalerna för att gå över till Moderaterna såg jag inte komma. Thomasson som är relativt ny inom politiken har sagt att han valde Liberalerna för att han vill ha ett bättre företagsklimat och ett mer liberalt samhälle. Hur L och M skiljer sig när det gäller arbetet med företagsklimatet är nog marginellt, men när det gäller arbetet för ett mer liberalt samhälle kan jag inte annat än förvånas över att Thomasson väljer M. Hans nya parti har ju på inget sätt visat på att de jobbar för ett mer liberalt samhälle. Snarare tvärtom. Moderaternas närmande till SD visar tydligt att partiet kan tänka sig ett mindre liberalt samhälle till förmån för ett mer konservativt samhälle med nationalistiska inslag.
Men oavsett vad de två återvändarna tänkt sig med sin återvunna politiska energi i sina nya partier så behövs dem i politiken och jag önskar dem båda lycka till.
Förtydligande
Gårdagens krönika var skriven av Barbro Engman och ingen annan.