Det var i en TV-sänd debatt som Magdalena Andersson sa att Region Skåne skulle säga upp 1 000 vårdanställda, ett uttalande hon fått stark kritik för. Bland annat har moderaten Carl-Johan Sonesson, regionstyrelsens ordförande i Skåne, anklagat Andersson för lögn.
Det hela handlar om det beslut som politikerna i Region Skåne tagit där de ska spara in en miljard på personalkostnader under året. Omräknat blir det omkring 950 tjänster som ska bort, vilket bland annat Läkartidningen uppmärksammat.
Bevisligen är det inte samma sak att under ett år minska antalet tjänster med närmare 1 000, som att säga upp 1 000 vårdanställda. Men följderna blir de samma. 1 000 färre vårdanställda inom Region Skåne.
Magdalena Andersson kan knappast anklagas för lögn, även om hon har uttryckt sig slarvigt. Men jag är kritisk till Anderssons sätt att slarva med orden för det riktar ljuset på fel sak i och med den lögndebatt som drog i gång. I stället för en diskussion om den pågående vårdkrisen får vi se en pajkastning angående semantik.
Den semantikdebatt som nu pågår inför öppen ridå är ett tydligt tecken på att någon av parterna inte vill att den verkliga frågan blir uppmärksammad. Och jag förstår att Carl-Johan Sonesson hellre debatterar Anderssons sätt att uttrycka sig än att den verksamhet han har ansvar för ska spara in omkring 1 000 tjänster under ett år.
Andersson borde veta bättre än att använda en taktik, som annars är vanlig när man vill få uppmärksamhet, i en fråga där hon och hennes parti har stort förtroende hos väljarna. Socialdemokraterna och Magdalena Andersson har mer att vinna på en seriös debatt om den pågående sjukvårdskrisen och sjukvårdens behov än att få personlig uppmärksamhet för ett slarvigt uttalande, där hon dessutom anklagas för lögn.
Sjukvården runt om i landet sitter fast i en olöslig ekvation. På ena sidan står en regering utan intresse av att ge sjukvården de medel den behöver och på andra sidan står de myndigheter som regeringen styr och kräver fler vårdplatser.
Att en moderat regionordförande då väljer att kritisera Magdalena Anderssons slarviga uttalande i stället för att diskutera Tidöregeringens ansvar för landets sjukvård är inte så konstigt. Däremot borde Andersson veta bättre än att ge moderaten den chansen.