Många anser tydligen att Miljöpartiets språkrör Åsa Romson, även vice statsminister, är utsatt för mobbning när hennes agerande granskas och uppmärksammas av medier och allmänhet.
Orsaken? Hon är kvinna.
Ingen blir behjälpt av att göra detta till en fråga om kön, de som verkligen utsätts för negativ särbehandling på grund av kön förminskas när landets näst högsta politiker målas ut som ett offer.
Åsa Romson har snarare kommit undan mycket lindrigt efter flera anmärkningsvärda handlingar som går stick i stäv med hennes partis politik. När hon målade sin och makens båt med olaglig miljöfarlig färg, hävdade hon att hon inte visste detta, det var hennes man som köpt färgen.
Denna ursäkt bör då rimligen vara prejudicerande även för alla andra som begår miljöbrott. ”Det var inte jag, det var min bror”.
Kvinnor är generellt mer utsatta än män när det gäller kritik. Man kan bara spekulera i hur det skulle ha låtit om Stefan Löfven var kvinna. En man som beskrivs som proffsförhandlare har inte direkt bevisat detta under sin tid som statsminister. Hittills.
Könskortet har också använts för att kritisera granskningen av kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) då hon inte kunnat ge besked i nån fråga om hur regeringen avser agera inom kulturområdet. Ingen förväntar sig stordåd efter en vecka men politiken borde ligga någorlunda fast i både partier och regering, politiken är ju inte en vecka gammal. Förhoppningsvis.
Det går inte att avfärda relevant granskning med att den är orättfärdig för att den riktas mot kvinnor.
Kritiken mot Romson och Kuhnke grundas lika lite på att de är kvinnor som kritiken mot Juholt berodde på att han är man.
Om vi ska få ett klimat där kvinnor på maktpositioner inte får ifrågasättas vinner jämställdheten inga framgångar.
Däremot är debatten välkommen om var gränsen går för vad som är ett lik i garderoben och vad som bara är mänskliga erfarenheter efter att ha levat några decennier.
Romsons tjänsteman som beställt narkotikaklassade svampar på nätet till exempel. Själva brottet är inte så mycket att säga om, det är sonat och avslutat.
Men jag håller med Mats Linder, GA, i hans fundering om vad det säger om personens allmänna omdöme.
Det går inte heller att jämföra olika ”lik i lasten” med samma måttstock. Om en privatperson använder olaglig och miljöfarlig färg är det inte samma sak som när en högt uppsatt politiker i Miljöpartiet gör det. Särskilt som denna politiker varit med och drivit fram förbudet mot sagda färg, är doktor i miljörätt och leder ett parti som har som grundidé att det är lätt som en plätt att göra klimatsmarta val, att det bara handlar om just ett val.
Om en miljöminister struntar i att betala tv-licens så är det inte lika allvarligt som när kulturministern, som ansvarar för public service, gör det. Och så vidare.
Människor som tagit lite kringelkrokar i livet ska inte diskvalificeras från vare sig politiken eller näringslivet.
Om bara perfekta människor som aldrig tagit ett snedsteg får tillgång till makten skapas klyftor som är mer allvarliga än att några tjänar mer pengar än andra.