För närvarande finns det två saker som oroar så gott som alla gotlänningar men där ingen har något bra svar på vad som ska göras.
I båda fallen efterlyses agerande från politiken. Hade det varit så enkelt att lösa problem så att det räckt med ett beslut i regionstyrelsen, ja då hade det redan varit gjort.
Jag pratar om det utbredda användandet av spice och om att medmänniskor tvingas tigga för sin försörjning, mitt i vårt välmående samhälle här på ön.
Vad gäller spice så undrar vi ju alla att om det inte räcker med vetskapen att person efter person får köras till lasarettet med livshotande skador, vad hjälper då?
Nu verkar det tack och lov ha klingat av med akut förgiftade patienter på lasarettet men för den skull har ju inte problemet försvunnit. Snarare tvärtom. När nyhetsrapporteringen tystnar minskar också uppmärksamheten kring den livsfarliga drogen.
Det gäller att göra tröskeln att testa så hög att det blir väldigt jobbigt att gå över den. Men även här finns ett problem och det är ju samhällets allmänna accepterande av tobak. Det blir ett pedagogiskt dilemma att förklara för unga varför de inte ska få välja själva om de vill röka eller inte när det är fullt lagligt och accepterat av vuxenvärlden.
För den som redan röker vanlig tobak är steget att testa starkare droger mycket kortare än om man aldrig har rökt.
Samhället tillsammans kan göra mycket, politikerna på ön kan inte besluta om lagligheten, men de kan besluta om samling kring resurserna och målet att skydda våra unga från droger i allmänhet och spice i synnerhet.
Männen och kvinnorna från Rumänien som sitter utanför butiker över ön för att be oss om pengar är en tagg i hjärtat på många av oss. Hur ofta man än skänker en slant känns det avskyvärt att bara gå förbi och säga hej. Här finns ett brett engagemang för att hjälpa dem mer systematiskt och det kännetecknar det historiska välkomnande som präglar Gotland efter mottagande av människor på flykt genom tiderna.
Men att påstå att fenomenet tiggare är enkelt är att göra det enkelt för sig.
Att skylla på samhället/regeringen fungerar dåligt eftersom det handlar om medborgare i andra länder.
Ska man understödja ett system där fattiga människor tvingas till förnedring och uppenbara hälsorisker för att det är enda sättet att försörja sig? Att frågan ställs innebär inte att människor saknar empati, man vill helt enkelt inte medverka till en ond spiral, vi måste få diskutera och ställa våra dumma frågor utan att bli bankade i huvudet av de som vet mer.
Men en sak kan vi kräva av varandra och det är att ta reda på det som faktiskt går att ta reda på. För här vet vi att det inte är ”tiggare” som sitter där utanför affären. Det är Genesa, Dumitru, Alina, Claudia, Cristina och deras familjer. Detta kan man ta reda på innan man för vidare myter om att tiggeriet är organiserat.
Man kan också läsa alla rapporter från dem som arbetar med frågan och kan konstatera att nej det finns ingen hake som gör att vi kan avfärda de här människorna och slippa bry oss.
Ge pengar eller inte är upp till var och en, se människorna är allas ansvar.