Att Allemansrätten länge missbrukats, eller missförståtts, är välkänt. Det handlar om allt från människor som tror att de har långt större rättigheter än de egentligen har, till företag som utan att varken fråga om lov eller att betala för sig slår mynt av andras egendom.
Det ska medges att den diffusa definitionen av Allemansrätten och dess avgränsningar skapar missförstånd. Dessa förefaller öka till både antal och allvarlighetsgrad i takt med den allmänna trenden att det egna jaget har mer rättigheter än skyldigheter.
Nu börjar ännu ett missbruk av Allemansrätten utvecklas. Nämligen att ange Allemansrätten som skäl för att inskränka naturbruket. Vi har ju under hösten kunnat läsa krönikörers och andras förgrymmelse över att skogsägare genom att bruka den skog de äger förstört ”min svampskog”.
Vi har också börjat se hur Allemansrätten förs fram som argument för att ge allmänheten, läs miljöorganisationer, ytterligare möjligheter att intervenera i tillståndsärenden. Till och med där allmänheten inte har tillträde enligt Allemansrätten. Miljöorganisationers möjligheter att lägga sig i är redan absurt stor. Till och med Facebookgrupper har talerätt.
Allemansrätten är fantastisk, men ju mer den missbrukas desto mer hotad blir den. För ju längre vanart och rent missbruk tillåts fortgå, desto mer sannolikt att någon kommer begära att Allemansrätten prövas mot Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Denna anger att var och en har rätt till respekt för sin egendom och att ingen får berövas sin egendom annat i det allmännas intresse.
Det är givetvis svårt att spekulera kring utgången i en sådan prövning. Klart är dock att utgångspunkten blir motsatt Allemansrättens. Från presumtionen att det är tillåtet att röra sig överallt där det inte är förbjudet till hur mycket intrång och begränsningar en markägare ska behöva acceptera utan ersättning eller ens acceptera överhuvudtaget. Det är alltså inte allmänhetens möjligheter att röra sig som ligger till grund, utan markägarens skydd mot allmänheten.
Därför är ett lätt sätt att minska risken att förlora Allemansrätten om alla som rör sig i skog och mark gör det med omdöme och respekt. Att de helt enkelt inser att de är gäster hos någon annan och att det ser likadant ut efter att man passerat som före.