– Vi kommer inte behöva vara lika rädda för den ryska björnen, om vi alla gör som Björn på Gotland. Om vi står lika stadigt som han, och är lika grundade som han i vad som är rätt att göra, om det verkligen skiter sig, sade Hatt i sitt installationstal.
Lammbonden Björn Eriksson vid Änge i Gammelgarn är egentligen inte är så spänd på att bli nån kändis, men kunde inte säga nej när han fick frågan om Anna-Karin Hatt fick citera honom i sitt tal.
Han sade för några veckor sedan något som Hatt snappat upp och tyckte var så angeläget att hon ville lyfta honom som ett exempel på den svenska livsmedelsberedskapen och motståndsförmågan.
Samma dag som valberedningen i Centerpartiet presenterade sin superrekrytering till partiledarposten pågick en beredskapsövning på Gotland. Olika myndigheter höll en teoretisk övning i hur och vart tusentals människor skulle flyttas om en storskalig evakuering skulle bli nödvändig. Med en lammunge i famnen stod Björn i teverutan och berättade vad han skulle göra:
– Är man i bondebranschen är det inte bara att låsa dörren och sticka, sade han i SVT. Har man djur så har man ett stort ansvar.
De orden måste ha ramlat rakt in i hjärtat på LRF:s vd Anna-Karin Hatt som fann Björn Erikssons inställning så inspirerande att hon nämnde honom sex gånger i sitt jungfrutal som nyvald partiledare för (C).
Sverige skyddas förvisso av soldater, men också av sådana som Björn, svenska lammbönder, sade Hatt i sitt installationstal.
Jag kände mig lite fånigt stolt som åhörare på distans, i tevesoffan i Ala, där jag följde vad som hände på Centerpartiets extrastämma. Att en nyvald svensk partiledare, bland tio miljoner människor, väljer att prata om en gotländsk lammbonde på östra Gotland. Vars lammkött jag ätit, vars lammskinn jag köpt. Hon lyfte honom – och alla andra viktiga svenska livsmedelsproducenter: De är på riktigt en del av vårt lands verkliga styrka, sade Anna-Karin Hatt.
Så sant. Om Björn Erikssons inställning att inte bara dra, lämna djur och livsverk, om det krisar sade hon:
– Han förkroppsligar det som är så fint med Sverige och med oss människor. Att vår motståndskraft inte byggs utifrån vad vi är beredda att offra, utan vad vi verkligen är beredda att försvara, tillsammans.
Anna-Karin Hatt tillkännagav därpå att en av hennes allra första Sverige-resor som partiledare kommer att gå till just Gotland. För att besöka P18, men också för att få träffa Björn. ”Han som, precis som de värnpliktiga och officerarna på regementet, skulle vara med och försvara vårt lands frihet”, som hon uttryckte det.
När Anna-Karin Hatt nu under sin första arbetsvecka som partiledare bänkar sig med de andra, på det möte statsministern kallat till om säkerhetsläget, så kommer hon att framföra det hon tycker saknas i den säkerhetspolitiska debatten:
En stärkt inhemsk livsmedelsproduktion, beredskapslagring värd namnet, inhemsk förnybar drivmedelsproduktion ”som gör oss mindre beroende av både Putins och oljeshejkernas fossila reserver”.
Hon borde med sin bakgrund bli en tung röst i partiledarkollegiet i ämnet ”starkare försörjningstrygghet”. En röst som flätar ihop behovet av ökade resurser till försvaret med ”rejält med nya pengar” till det civila försvaret. Vi behöver mat och hon vet vad bönderna vill och kan.
Och visst fick väljarna ett par besked i den så heta regeringsfrågan. Förutom att C-linjen ligger fast att inte söka organiserat samarbete med SD sade hon:
– Varje regering som medvetet väljer att sänka Sveriges klimatambitioner kommer vara en regering som också får räkna med att sänkas av Centerpartiet.
Sagt efter att hon upprört noterat att Sverige ser ut att missa alla sina klimatmål, men istället för att skärpa politiken så väljer den nuvarande regeringen att se över målen.