Förundersökningen återupptas om misstänkt otillåten miljöverksamhet, brott mot områdesskydd och miljöbrott vid Hästnäs. Det är en seger för de boende. Cementugnsaskan från Slitefabriken hade inte i deras väg att göra.
Det är en seger för det sunda förnuftet att överåklagare Mikael Björk vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål beslutat att blåsa nytt liv i utredningen om det som hänt. ”Den åklagare som fattade det beslut som nu ändras får inte fortsätta handläggningen” står det i överprövningsbeslutet. Nytt beslut, ny bemanning i åklagarledet. Det känns friskt välgörande.
Fallet har gått från nedlagt till hett efter att överåklagaren gått igenom ärendet och kommit fram till det uppenbara; att beslutsunderlaget var otillräckligt när åklagare i december 2023 ansåg att det inte fanns någon anledning att fullfölja förundersökningen. Tvärtemot det beslutet anser nu överåklagaren att ”ytterligare utredningsåtgärder skulle kunna leda till att bevisläget förändras på ett avgörande sätt”.
Ja, det är dags att vända på alla stenar nu. Rota i gruset och se vad som verkligen hände och vem som bär ansvaret.
Det var sömnigt av de inblandade rättsvårdande instanserna att hantera miljöskandalen så ljummet som skedde inledningsvis. I Visbys vattenskyddsområde har det frästs ner okända mängder fabriksavfall, eller ”produkten” CKD om man frågan Heidelberg Materials. Det såg ut som om det skulle vara okej, när Region Gotland fick se sin välformulerade polisanmälan leda ingenstans. De boende hade först inte heller någon framgång för sina klagomål. Men nu brinner det i maskineriet och grytlapparna, eller hårdhandskarna, verkar plockas fram. Det var på tiden. De boende har inte bett om att få bly-spetsat dricksvatten. Har varken beställt eller betalat för väg-fixet.
Även om entreprenören har uttryckt sitt goda syfte; att ta fram en ny metod för att skapa hållbara grusvägar, så blev inte utfallet så lyckat här. I över två år har tungmetaller, klorid och kalciumoxid i varierande halter kunnat laka ur vägen.
Det första att utreda är väl vilka mängder det faktiskt handlar om som frästs ner i vägen. Uppgifterna har spretat. Entreprenadfirmans vd sade till Gotlands Allehanda när fallet var färskt 2023 att det handlade om ungefär två kilo CKD per kvadratmeter som lagts på vägen, i så fall omkring tio ton.
Enligt de uträkningar som Leif Pettersson, boende vid Lilla Hästnäs, gjort rör det sig om avsevärt större koncentration, baserat på att fabrikschefen i Slite Matilda Hoffstedt, uppgett att de sålt 1 200 ton, hälften cement, hälften CKD, till den entreprenör som åtgärdade vägen. Cement Kiln Dust, CKD, det ämne som de boende tvingats lära sig mer om den hårda erfarenhetsvägen.
När nu Hästnäsärendet återupptas av miljöåklagare vore det också önskvärt att tillsynsmyndigheten länsstyrelsen läser den orosanmälan de fått i ärendet en gång till. Där ställs många relevanta frågor av den grupp som verkar mot spridningen av CKD. Finns det fler gotländska vägsträckor som fungerar som CKD-deponier?
Sedan vägskandalen har Heidelberg i Slite ändrat sina rutiner och säljer inte längre CKD outblandat, så som skedde, men fabriken behöver få frågor om sitt ansvar för hur de hanterat sin aska. En sammanställningen över var CKD spridits på Gotland vore läsvärd.
Återstår för Region Gotlands miljö- och byggnämnd att den 23 juni fatta det enda politiska beslut som känns rimligt i det uppkomna läget. Vägens farliga innehåll måste avlägsnas. Det kan inte tillåtas ligga och läcka från, eventuellt 600 ton, cementugnsaska innehållande tungmetaller från det bränsle som använts i cementfabriken, allsköns sopor.
Svårt beslut, men svaret ligger i de boendes brunnar och i vattenpölarna vid vägen. Arsenik, krom, koppar och zink ska inte finnas i vattenpussar vid Hästnäs, så gräv bort skiten, tycker jag. Men låt någon göra det som vet vad den håller på med.