Jag har nog aldrig förstått mig på det ständiga gnället över att våra politiker har för bra ersättning. Samma släng av sleven brukar regionens chefer få och jag har svårt att förstå även den kritiken.
År efter år presenteras den gotländska lönetopplistan och år efter år saknas representanter för öns politiker och regionens toppchefer. De tjänar helt enkelt för dåligt för att hamna på listan. De skulle kunna öka sina inkomster bara genom att ta ett liknande arbete inom någon privat sektor.
Eller liknande förresten? När Marie Loob gick från Svenska Spel till att bli högsta chef för öns sjukvård fick hon finna sig i att sänka sin lön. Jag har svårt att tro att det jobb hon gjorde på Svenska Spel var lika ansvarstyngt som det hon i dag gör som hälso- och sjukvårdsdirektör. Dessutom är det som tur är fler av hennes "kunder" i dag som slipper gå på en nitlott.
Ett annat exempel är regionens förra regiondirektör Peter Lindvall. Under sina åtta år som regiondirektör tjänade Lindvall aldrig så mycket att han hamnade på någon av lönetopplistans 20 platser.
Under inkomståret 2023, byter Lindvall ansvaret för Regionens närmare 7 000 anställda till Länsförsäkringar Kalmar län med sina 230 medarbetare. Jag skrev redan då att Lindvall byter ett mycket ansvarstyngt jobb till ett betydligt lugnare, men att Lindvall samtidigt skaffar sig en betydligt högre inkomst.
Nu ser vi att mina aningar inte var helt ogrundade. Efter att ha delat inkomståret 2023 mellan 3 månader som regiondirektör och 9 månader som chef för LF Kalmar län har Lindvall redan rusat upp till plats 11 på listan.
Hans gotländska kollega, Henrik Stangel, ligger sedan tidigare högre upp, plats 6, men jag räknar med att Lindvall kommer hamna i närheten av Stangel när inkomståret 2024 redovisas, för då tynger inte hans lön som regiondirektör ner hans årsinkomst längre.
Jag har försökt påvisa det förut, och jag lär fortsätta tjata om det, men det vi ser bevis på är att vi är betydligt mer intresserade av att betala överpriser på exempelvis försäkringar, än vi är på att betala skatt.
För de av oss som inte sparar några kronor varje månad så betalar vi omkring 35 procent av vår inkomst i skatt medan resterande 65 procent används till inköp av produkter och tjänster, där jag även räknar in räntor på lån.
När det gäller hur skatten används är ”vi” ofta på hugget och vill se bästa möjliga nyttjande av de pengar vi betalar in. Då inkluderas gnället på de ”höga” lönerna och ersättningarna chefer och politiker har. Vi kräver dessutom bra skola, vård och omsorg för de inbetalad skatterna, alltså bra kvalitet på det vi betalar för.
Men när vi kommer till de 65 procent som vi använder till annat har vi inte samma krav. Visserligen ställer vi krav på kvalitén, men vi ställer sällan krav på att de vi gör affärer med använder våra pengar på bästa möjliga sätt. Och vi gnäller aldrig på de löner privata aktörer tar ut eller ger sina högre chefer.
Om det inte går emot våra principer som exempelvis att skattemedel tas ut i form av höga vinster. Men även där finns det de som av ideologiska skäl tycker att skattemedel ska hanteras varsamt men de höga vinsterna i välfärden bestå.
Vi borde tänka oss för en extra gång innan vi börjar gnälla på våra politikers ersättningar och de löner som regionens högsta chefer får. De gör alla ett utmärkt jobb där det väljer att ta några hundår för att vara i allmänhetens tjänst. Hundår där de tar ett stort ansvar för viktiga samhällsfunktioner till en jämförelsevis dålig ersättning och till allmänt beskådande, med allt vad det innebär i att stå till svars för beslut man inte gillar men tvingas att ta.
Det här är tankar som bland annat dyker upp så här års när den lokala lönetopplistan presenteras. En lista där regionens chefer och politiker ständigt lyser med sin frånvaro.