Ledare: Rekrytering till bristyrken kräver olika lösningar

I gårdagens GT kunde vi i två olika artiklar läsa om de utmaningar som vissa branscher har när det gäller att rekrytera personal. En angående räddningstjänsten problem att rekrytera deltidsbrandmän och en artikel som omfattade flera branschers problem utifrån valen till gymnasiets olika program.

Räddningstjänsten har stora problem att rekrytera deltidsbrandmän, numera benämnda räddningstjänstpersonal i beredskap. I artikeln i gårdagens GT beskriver räddningschef Dick Svennefelt att samhällsutvecklingen ligger bakom deras rekryteringsproblem. 

Räddningstjänstpersonal i beredskap ska kunna ta sig till brandstationen inom sju minuter vilket innebär att de behöver både bo och arbeta på orten. Räddningstjänstpersonal i beredskap behöver dessutom ha ett arbete som gör uppdraget möjligt. Detta blir svårare och svårare då de brandstationer som har räddningstjänstpersonal i beredskap ofta är belägna på mindre orter där jobben inte växer på träd. 

Här behövs en större förändring av räddningstjänstens organisation för att anpassa den till verkligheten. Vilket lär kräva mer resurser till en verksamhet som redan i dag har höga kostnader för kommunerna. 

Lärare, undersköterskor med flera har ett helt annat problem. Deras utbildningar fylls inte och många utbildade har valt andra yrken. Orsaken är istället de arbetsvillkor som råder på arbetsplatser runt om i landet. Både läraryrket och arbetet inom exempelvis omsorgen har förändrat till det sämre de senaste 20 – 30 åren. 

Lärarbristen är stor i hela landet och det ser sämre ut framöver. Dessutom tillhör regionens lärarkår de äldsta i landet, vilket gör läget än mer problematiskt. Här måste Region Gotland ta flera nya grepp för att locka till sig lärare, även om man redan i dag gör några bra grejer utanför boxen. Men det kommer inte att räcka, det måste till fler nya idéer. 

Omsorgen har varit nedprioriterad de senaste 23 – 30 åren. Slimmade organisationer där för få anställda springer benen av sig för att hinna med. Den mänskliga kontakten med de som ska ha omsorg minskas i takt med upphandlingarna där lägsta pris vinner. De som jobbar inom omsorgen vill inget annat än att ge omsorg, men just den biten prioriteras ner till förmån för rena vårdsysslor. Att lönerna är låga och anställningarna både osäkra och till stora delar på deltid gör inte yrket mer attraktivt. 

Omsorgsyrkena måste uppgraderas och då inte bara i kompetens. Det måste tillföras fler personer inom omsorgen för att våra skolungdomar ska vilja välja den yrkesvägen. Något jag inte ser att den högermajoritet som styr socialnämnden verkar vara intresserade av.

Även besöksnäringens problem kan härledas till arbetsvillkor, även om branschen själv inte kan lastas för den extrema situation som uppkommit på grund av pandemin. Men det var inte så bra villkor innan pandemin heller. Säsongsanställningarna är utbredda, restaurangbranschens arbetstider inte så attraktiva och lönerna föga lockande. Ändå har krogarna tidigare lockat till sig många. Men besöksnäringen är så mycket mer än hotell och restauranger. Jag tror att Frida Ganshed har en poäng när hon i artikeln i GT säger: ”Vi behöver bli bättre på att beskriva vilka fantastiska jobb och karriärmöjligheter som finns.”

Det Ganshed säger gäller nog för många branscher, men när det gäller räddningstjänsten, skolan och omsorgen behövs det även hitta nya kreativa lösningar för att säkra framtida rekrytering.