Senaste forskningen visar entydigt hur viktiga äldre är på arbetsmarknaden. Detta har dock gått regeringen obemärkt förbi, den väljer istället att föra fram ett förslag om löneskatt för de över 65 år som vill jobba. Var logiken befinner sig verkar ingen förutom regeringen veta.
Vallöftet om sänkt skatt för pensionärer finansieras av landets äldre genom återinförd särskild löneskatt för personer som har fyllt 65 år. Detta går emot allt som Alliansregeringen lyckats genomföra.
Alliansregeringen eftersträvade att arbetsvillkoren skulle vara sådana att de fick som effekt att de människor som ville vara yrkesaktiva länge, också skulle ha kraft och energi att göra så. För att underlätta maximalt gavs det också ett flertal möjligheter. De som valt att stanna i yrkeslivet har bland annat åtnjutit ett mer omfattande jobbskatteavdrag.
Att då som den nya regeringen föreslagit, höja arbetsgivaravgifterna för unga och samtidigt avskaffa avdraget för pensionssparande, verkar fortfarande efter förslaget kom, som fullständigt ogenomtänkt. Den sänkning av pensionärernas skatt som finansminister Magdalena Andersson gärna lyfter fram som oerhört positiv och närmast livsavgörande, den är det ingen mindre än pensionärerna själva som får finansiera. Tala om paradox.
Löneskatten för pensionärer togs bort av den borgerliga regeringen, och låg på 8,5 procent. Samtidig sänkning av inkomstskatten skulle leda till att få fler äldre att stanna kvar som yrkesaktiva efter att de fyllt 65 år. Att det var en lyckosam strategi visade inte minst Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU.
Skattesänkningarna fick som effekt att sysselsättningen bland äldre ökade med 5 procent. Nu väljer alltså regeringen att rasera allt detta genom en 5,6 procentig arbetsgivaravgift. Visserligen bättre än tidigare föreslagna återkomst till 8,5 procent, men fortfarande ett mycket onödigt hinder för arbetsgivare.
Effekten av detta påfund är lätt att förutse. Färre än tidigare kommer vilja stanna kvar på arbetsmarknaden efter pensionsåldern uppnåtts. Samma gäller för dem över 65 som tänkt starta eget företag, vem kommer vilja det nu. Men ett vallöfte är såklart ett vallöfte. Även om det slår hårdast mot gruppen som sägs få efterlängtad guldkant på tillvaron.
Och inte mindre paradoxalt blir det när regeringen uttalat att det hela handlar om resursbrist. Regeringen och Vänsterpartiet kom överens om den höjda löneskatten för pensionärer eftersom de ansåg att de behövde något resursskapande. Det är finansministerns numera ökända och KU-anmälda beskrivning av statsfinanserna, som ligger bakom löneskatten. Den behövs enligt Andersson för att det finns stora behov av att genomföra olika reformer, och på klassiskt vänstermanér skapas detta utrymme genom höjda skatter och avgifter.
I det här fallet en löneskatt för äldre i form av social avgift som i slutändan hamnar på 15,81 procent. Är detta verkligen något som alla som röstat fram regeringen kan ställa sig bakom?