Mariestads kommun vill att ägarna till en fastighet i Töreboda i Västergötland ska byta ut sitt enskilda avlopp. Fastighetsägaren har emellertid inte råd.
Vid en kontroll i mars underkände kommunens miljöinspektör avloppsanläggningen tillhörande ett flerfamiljshus. ”Avloppet är verkligen uselt. Det skulle ha bytts för länge sedan, men det var uppenbart att ägarna inte har de ekonomiska resurserna som krävs för att göra den investeringen”, förklarar han för Mariestads-Tidningen (6/5)
De två ägarna har bett om anstånd till efter sommaren för att försöka skrapa ihop pengar. ”Jag såg att de hade det tufft, men man får inte ha ett dåligt avlopp av den anledningen. Lagstiftningen gör inga undantag. Fast å andra sidan kan man ju inte krama vatten ur en sten”, förklarar miljöinspektören för tidningen.
Det finns dock inget att få anstånd med eftersom kommunen enligt tidningen inte fattat beslut om utsläppsförbud. I normalfallet är praxis att fastighetsägaren efter beslut har två år på sig att åtgärda avloppet. I allvarliga fall kan tiden kortas. Fastighetsägaren får inte heller påbörja arbetet med ett nytt avlopp förrän kommunen fattat beslut om att godkänna den nya anläggningen.
Det här innebär att både kommunen och fastighetsägarna befinner sig i någon form av juridiskt limbo där saken inte kan bli prövad eftersom vad kommunen ”vill” inte är möjligt att överklaga eller ens lämna synpunkter på. Även om det på ett vis är positivt för fastighetsägaren att beslutet dröjer.
Vill kommunen något ska den, i synnerhet om läget är så allvarligt att man pratar om att plugga igen toaletterna, förelägga eller förbjuda. Inte utöva påtryckningar genom att ”vilja” saker, och därigenom neka fastighetsägaren chans till överprövning. Det här är en märklig myndighetsutövning där fastighetsägaren blir rättslös.
Det är också märkligt att miljöchefen i samma artikel menar att avlopp som har tillstånd från innan miljöbalken infördes 1999 generellt inte uppfyller dagens krav. Den sortens allmänna påståenden ska man som ansvarig för myndighetsövning akta sig för. Är tillståndet inte tidsbegränsat, vilket i så fall uttryckligen står i tillståndet, och anläggningen fungerar som den ska finns inget stöd för att döma ut den.
Ordningen är nämligen att kommunen ska kunna påvisa att anläggningen orsakar skada eller olägenhet för att kunna fatta beslut om föreläggande eller förbud. Kommunen måste också göra en individuell bedömning och får inte schablonmässigt utfärda förbud. Att underkänna med hänvisning till ålder saknar således rättslig grund.
Avloppet har en central funktion för möjligheten att bruka och bo på sin fastighet och för dess värde. Då måste rättssäkerheten upprätthållas och myndighetsutövningen vara bättre än så här. I synnerhet när det är stora investeringar som tvingas fram.
Att det finns kommuner som sköter sitt jobb ännu sämre än Mariestad är ingen tröst. Det underminerar bara förtroendet för kommunernas myndighetsutövning och allmänhetens syn på miljöarbetet ännu mer.