Jag tänkte först skriva så där som nyhetstexter brukar låta: ”Socialnämnden på Gotland går mot ett oroväckande underskott i år”. Det kan uppfattas som torrt. Men sanningen är att det bakom siffrorna gömmer sig så mycket gotländskt kött och blod att det är orättvist att ens antyda att sammanträdeshandlingarna skulle vara så knastriga att de ”stövar”.
Det finns en hel radda röda siffror att begrunda för politikerna i socialnämnden när de samlas, torsdag 19 september. Delårsrapporten visar att resultatet januari till augusti är ett underskott på 30,3 miljoner, mot tilldelad budget. Det rör sig om ett bekymmersamt läge. Minussiffrorna kommer att förvärras. För till de dryga 30 miljoner som socialnämnden redan gått back i år, ska ännu läggas timlöner för augusti. Var ska det sluta? Var ska pengarna tas? Prognosen pekar mot ett underskott på 38 miljoner innan året är slut.
Många av oss ägnar säkert gärna en ledig kväll i tevesoffan. Skulle hellre klämma i oss ett par nya avsnitt av någon aktuell serie på Netflix, än dyka ner i handlingar till ett sammanträde inom Region Gotlands verksamheter. Men det är i de där dokumenten och i just den gotländska vardagen som det verkliga dramat utspelar sig, tänker jag när jag läser skildringen av de åtta gångna månaderna för socialnämndens del.
Och jag upphör aldrig att imponeras av de många fritidspolitiker som väljer att lägga sin lediga tid på att stega till sammanträden, pålästa i de sifferstinna papperen, för att fatta beslut åt dig och mig.
Vi har hört det förr. Det är ett ”tufft ekonomiskt läge”. Den här gången kommer alltså beskrivningen från socialnämnden. Behoven är större än pengapåsen på många ställen i verksamheten. Fler behöver hemtjänst. Fler behöver trygghetslarm. Ökningen på ett år är cirka 100 fler brukare. Att det antalet stiger är en indikation på att fler brukartimmar kommer i framtiden. Ska framtidens händer räcka till?
Socialförvaltningen beskriver sina påfrestningar, kärnfullt sammanfattade, på några rader. ”Krav på våra verksamheter ökar och vi behöver stå samlade för att möta utmaningar kring fler äldre, ökade vårdbehov, utvecklingen av den primära vården, skolfrånvaro, normbrytande beteende, gängkriminalitet och föräldrar med kognitiv svikt och individer som står långt ifrån arbetsmarknaden.”
En rubrik stakar ut den förväntade utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen. Där finns en allvarlig farhåga att normbrytande beteende och kriminalitet bland barn och unga ska fortsätta öka och gå ner i åldrarna. Det kommer också något av en bikt i delårsrapporten; att det med anledning av kö till SiS-ungdomshem varit svårigheter att verkställa insats för gotländska ungdomar med risk att skada sig själva eller andra. Nå, det kanske var tur för dem, tänker jag brutalt. Minns Riksrevisionens rapport från i maj om brister i statens tvångsvård av barn och unga. Vården och behandlingen vid Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem är varken tillräcklig eller tillräckligt bra, framgick av granskningsrapporten.
Men såklart är det en brist att gotländska ungdomar som behöver vård inte får det. Socialtjänsten på Gotland har lyft den frågan till Inspektionen för vård och omsorg.
Den som vill ha omväxling i tevesoffan kan ta en titt på handlingarna till socialnämndens möte, dyka i delårsrapporten och delta i den oro som finns. Kanske göra något för att mildra den? Under hösten deltar socialförvaltningen i Socialstyrelsens kampanj ”Min insats” för att rekrytera nya familjehem.
Dramat fortsätter.