Samtidigt kommer rapporter om företag som erbjuder adhd-utredningar på kommersiell basis, och som sätter diagnoser utan att ens träffa patienten. Detta bör ifrågasättas och regeringen måste sätta stopp för oseriösa aktörer som utnyttjar situationen.
En kartläggning gjord av SvD visar att det finns företag som drar in mångmiljonbelopp på snabba ADHD-utredningar. Dessa sker ofta över videosamtal. Marknadsföringen är aggressiv. ”Säkra ditt barns framtid”, står det i en annons. Hela utredningen sker online, till ett pris av 33 995 kronor som går att delbetala.
Reklam skickas också till skolor, med budskapet inriktat på hur mycket pengar en skola kan spara. Bland annat jämförs kostnaden för en extra lärarassistent, 600 000 kronor per år, med kostnaden för utredning och efterföljande läkemedelsbehandling av ett barn. ”Behovet av en lärarassistent minskar eller försvinner”, lovar företaget.
Förutom det etiskt problematiska i att inte utgå från varje elevs individuella behov, utan se adhd-medicinering som ett sätt för skolor att kapa kostnader, är reklamen i sig ett tecken på långt större problem. Enligt skollagen krävs ingen medicinsk diagnos för att ha rätt till extra anpassningar i skolan. Men i praktiken efterfrågas det ofta av skolorna. Inte minst för att få igenom ansökningar om förhöjd skolpeng för barn i behov av särskilt stöd.
Det är därför förståeligt att föräldrar söker sig till de privata aktörerna. Särskilt då väntetiden för att få en ADHD-utredning ofta är lång. “De privata vårdgivarna kapitaliserar på en desperation där föräldrar upplever att deras barn inte får den hjälp de ska ha, eller står i en lång kö”, säger socialminister Jakob Forssmed (KD). Och visst är det så.
Regeringen har gett Inspektionen för vård och omsorg i uppdrag att genomföra en riktad tillsynsinsats av privata aktörer som genomför ADHD- och autismutredningar. Ett ytterligare uppdrag har getts till Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, som ska kartlägga och analysera riskerna med de privata diagnos-företagen. Det är ett bra första steg. Samtidigt krävs mer för att verkligen gå till botten med problemen. Vad är det som driver den ökade diagnostiseringen av barn? Hur ser kraven och undervisningen i skolan ut, och är den verkligen anpassad för små och rastlösa barn?
Regeringen arbetar för att införa en tioårig grundskola, vilket innebär att förskoleklassen för sexåringar ersätts av årskurs ett. Kraven på att ta till sig teoretisk kunskap, sitta stilla och sköta sig, flyttas hela tiden nedåt i åldrarna. Men att en sexåring inte kan koncentrera sig i klassrummet, utan hellre vill springa runt och klättra i träd, behöver inte betyda att barnet har ADHD. När allt större grupper behöver medicinering för att ta sig igenom en skoldag är det inte barnen, utan skolan, som behöver förändras.