Under helgen var det någon eller några som tog sig friheten att sabotera delar av öns dricksvattensystem. Ett elskåp ska ha brutits upp och en kabel förstörts vilket inneburit att en råvattenpump stannat. Från regionens sida konstaterar man krasst att det aldrig var någon fara för öns dricksvattenförsörjning. Det finns ju andra vattentäkter att ta till vid behov.
Själv funderar jag på det jag skrev i en ledare för nästan exakt två veckor sedan.
”Hur säkerheten i och runt de gotländska vattenanläggningarna ser ut vet jag lite om, men jag tror att det finns en förbättringspotential.”
Om sabotaget som nu utreds beror på ett pojkstreck, eller om det är en del av det hybridkrig som pågår mot stora delar av västvärlden, vet vi inte i dag. Men det är rätt uppenbart att det är alldeles för enkelt att sätta delar av regionens dricksvattensystem ur spel.
Tänk om flera liknande sabotage riktas mot regionens dricksvattenanläggningar samtidigt. Tänk om åverkan på utrustningen inte stannar vid en trasig kabel, utan ger skador som tar mycket längre tid att reparera.
Viktiga samhällsfunktioner måste säkras. Den avslappnande hållning som vi antog efter Sovjetunionen sönderfall, har gjort oss sårbara. Och jag ska inte vara sen att erkänna att jag var en av de som trodde på ett mänskligare Europa och en mänskligare värld. Under många år gick mycket också åt rätt håll. Vi borde också ha reagerat kraftigare på de olagliga ryska annekteringarna av bland annat Krim.
Men efter Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har nog alla vaknat upp. Vi behöver stärka vårt försvar över hela landet och då inte bara det militära.
Under söndagens Agenda stod företrädare för samtliga åtta riksdagspartierna upp som enade. Nu måste landets säkerhet höjas och Ukraina få mer stöd, både militärt som civilt. Förslag lades fram utan pekpinnar om hur dåliga andras förslag var. Magdalena Andersson var tydlig med att nu var det allvar och läge för samling. Samtidigt nämnde hon att även den civila försvarsförmågan måste byggas ut i samma takt som den militära.
Gotland med sitt geografiska läge mitt i Östersjön har ett särskilt utsatt läge. Vi är beroende av kommunikationer på ett helt annat sätt än övriga kommuner. Vår egen infrastruktur behöver stärkas. Säkerheten för allt från våra digitala nätverk till elnätet måste rustas upp säkerhetsmässigt. Det ska inte vara enkelt att slå ut vare sig el eller datakommunikation. Och även om de aldrig kan bli 100 procent säkra, måste vi ta oss så nära 100 procent det går.
Geab jobbar på sitt håll med elnätet och med de nätavgifter vi gotlänningar får betala är jag inte orolig för finansieringen av den biten.
Regionen kan inte, trots det ekonomiska läget, vänta på mer medel för de åtagande de har att ta tagg i för att öka vår civila beredskap.
Helgens sabotage sätter också fingret på hur dålig säkerheten är kring en så pass viktig infrastruktur som vårt dricksvattensystem. Att någon på ett så enkelt sätt kan slå ut en del, visserligen en mindre del, av regionens vattenproduktion är alarmerande. Att det inte fanns ett bättre skalskydd, eller kameraövervakning, är rent av märkligt.
Hur stor del av öns civila beredskap som regionen ansvarar för är det lika lätt att ta sig in i för att sabotera? Och hur ser det ut med de delar av öns beredskap som andra myndigheter ansvarar för? Är säkerheten lika eftersatt över hela öns civila försvar?
Oavsett hur det ser ut behöver nog säkerheten ses över på många olika verksamheter.
Låt helgens sabotage av dricksvattensystemet bli en väckarklocka.
För det spelar ingen roll om det nu visar sig vara ett pojkstreck eller en del av det pågående hybridkriget. Det är ändå för enkelt att sabotera vårt dricksvatten.