Integrationsministerns Mats Persson (L) har länge varit en kämpe för att mota bort gangsterrap. I en debattartikel i Aftonbladet har han kallat musiken för ”en reklampelare för gangsterkultur”. Och därför vill han nu att musikgenren ska bannas från den svenska musikscenen och galor. Man borde ta avstånd, tycker han. Men när vi börjar kontrollera vilka typer av musik som människor får tillgång till att konsumera, så är det en hal nedförsbacke mot att börja censurera.
I sann Tidöregeringsanda så vill Persson alltså ta hårdare tag mot gängen och riktar därmed in sig mot rapscenen. Ofta unga killar från socioekonomiskt utsatta områden som lyckas ta sig därifrån och göra en klassresa genom sin musik. Musiken skildrar den verklighet som de ser. Det finns ingen forskning som visar att gangsterrap leder till gängrekrytering enligt kriminologen Tea Fredriksson.
Ministern väljer också i sin debattartikel att jämföra gansterrapen med högerextrema Ultima Thule. Han menar att om deras musik hade varit av högre kvalitet så hade inte kulturetablissemanget gett dem priser eller bokat in dem till festivalen och att det är bra. Men ministerns jämförande handlar om äpplen och päron. Ultima Thule är högerextrema. De har fått kritik för att deras musik gör skillnad på människor och människor. Deras musik verkar ifrågasätta den basala principen om att alla har lika mycket värde. Ministerns kritik mot gangsterrap går i samma spår.
Han menar att kultursamhället bör ta avstånd från romantiseringen av gängkulturen. Men det blir ett sätt att skapa ett skuggsamhälle även inom kulturen. Ska kulturpriser och festivaler även ta avstånd från översexualiserade och sexistiska låttexter som var och varannan låt innehåller? Då skulle hela kultursverige inte hinna med annat än att ta avstånd. Och bara för att man inte tycker om texterna så är det fel väg att gå att försöka förbjuda eller banna musiken.
Gotlänningen Stefan Gabrielsson (artistnamn Rhyme Gotti) som också rappar om gängvåldet - men mer om frustrationer kring hur hemskt det är - menar att det är en slags moralpanik som även fanns när han var liten. Precis som hur man skulle bli satanist om man lyssnade på hårdrock. Och det går inte annat än att instämma. Bara för man lyssnar på en viss typ av musik så innebär inte det att man är på ett visst sätt eller kommer gå med i ett gäng. Det är rekryteringen som är problemet - det är sällan man hör om unga som söker upp gäng att gå med i för att de blev inspirerade av en låt.
Frågan blir också om inte yttrandefriheten som Tidölaget försvarat i ur och skur inte gäller även här? Kritiker skulle mena att man inte behöver inkludera dem i prisutdelningar, utan att de kan uttrycka sig som de vill oavsett. Men sanningen är att representation är viktig för alla unga personer som kan identifiera sig med de berättelser gangsterrapen har att dela med sig av.
Det hela verkar komma från en fobi som ministern har. Han verkar ha en utanförskapsfobi. Och är rädd i att ta debatten om inkludering. Det märktes tydligt vid hans besök ute i förorten Rinkeby. Hans bild i skottsäker väst tillsammans med inlägget med en text som ifrågasätter om lagar ens spelar någon roll ger en illusion av att kulorna flyger hejvilt runt i stadsdelen. Det spär på ett narrativ som regeringen drivit på länge. Samtidigt som statistiken visar något annat då antal skjutningar minskat i Rinkeby. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är ett hån mot de människor som bor där och ökar deras utanförskap ytterligare.
Kanske sätter det hela tonen för vad regeringen gör för fel i arbetet med gängen? Man är rädd för socialt utsatta områden. Och i stället för att de ska få se musik från deras områden bli en del av mainstream-kulturen så vill man utesluta dem helt. Och ifrågasätter sedan varför socialt utsatta områden inte är en del av samhället. Sedan väljer man att skylla på invandringen.