Liberalernas partiledare Johan Pehrsons numera välkända uttalande ”Hundratusentals arbetslösa. Ändå går inte tågen på grund av lokförarbrist. Med regeringens politik kommer det inte vara lika fett att vara arbetslös.” har flera olika bottnar.
Rent faktamässigt har Pehrsons uttalande så många fel att man blir förvånad över den okunskap som ministern visar upp. Bland annat så ställs tågen in på grund av banarbete, även om personalbrist också nämns bland anledningarna. Men då gäller det inte bara lokförare.
Även påståendet att arbetslösa inte vill jobba som lokförare då a-kassan är för hög är direkt felaktigt. Lokförare behöver som de flesta andra en viss utbildning. Det är nog alla rätt glada över oavsett om man åker tåg eller inte. Men antalet utbildningsplatser är begränsade och till förra årets utbildningar där 66 personer togs in ansökte över 2250 personer.
Men uttalandet om att arbetslösa skulle ha det fett ger också en botten som jag aldrig trodde jag skulle får höra från en liberal partiledare. Liberalerna har varit den borgerliga bastionen som stått på de mest utsattas sida, men Pehrsons uttalande ger en ny bild av partiet. Nu är de vilket högerparti som helst.
För högern har alltid varit emot skatter som leder till omfördelning av landets resurser och därmed ett jämlikare samhälle. Medan skatter som tas in för att skydda de välbärgade är välkomna. Attackerna mot socialförsäkringarna blev tydliga under valrörelsen genom Moderaternas krav på bidragstag.
Även de dopade siffrorna om antalet bidragsberoende som florerade och fördes fram av högerpartierna, blev omdiskuterade. Bland annat då föräldralediga, längre sjukskrivningar och andra som knappast ser sig som bidragsberoende ingick i statistiken.
Av samma partier fick vi däremot veta att de välbärgade skulle få bättre skydd genom satsningar på polis, försvar och genom att ge högre straff till de som stör ordningen.
Liberalerna har nu gått från att vilja öka förebyggande arbete till att anklaga arbetslösa för att ha det för fett och vara för lata. De har nu gått med i den vanliga högerpolitiska teorin där man bygger samhället uppifrån. Ju mer pengar de rikaste tjänar ju mer pengar sipprar neråt till de mindre bemedlade.
En teori som i verkligheten aldrig skapat bra och hållbara samhällen.
Vad som däremot är en väg till bättre samhällen är en bra bas där de med störst behov också får stora delar av sina behov tillgodosedda. Det var så Socialdemokraterna byggde upp Sverige och så det fungerade fram till 1980-talet. Därefter har politiken låtit basen erodera och de satsningar som tidigare stärkte basen gick därefter till våningar ovanför. Exempelvis fria skolval och rut-avdrag för att underlätta livspusslet för de som har möjlighet att skjutsa barnen till skolan och de som har råd med egen städhjälp.
Och nu står vi här med en ny grupp som inte känner sig som en del i samhället. En grupp som befinner sig i ett utanförskap som skapar oro och oreda i hela samhället.
Det hade varit befriande om Johan Pehrson beklagat de uteblivna tågavgångarna och krävt fler utbildningsplatser för att råda bot på tågbolagens personalbrist. Att han krävde mer resurser till järnvägsunderhåll och en snabb utbyggnad av nya stambanor för höghastighetståg för att minska belastningen på det nuvarande järnvägsnätet.
Men istället gav Johan Pehrson oss ett uttalande som visar att Liberalerna har blivit ett högerparti bland andra.